Packning.
Jag kan inte förstå att jag idag plockat ihop min första låda. Låda nummer ett i packningen inför flytten som vi inte ens bestämt när den blir av. Men det är väl bara typiskt mig. Framförhållning som gör att man inte ens hinner med dagen. Men kanske har jag längtat så länge efter det här utan att veta om det och nu känns allt så stort och härligt. Nästa vecka provar jag Östergötlandsluften för några dagar och skriver min hemtenta i Värna. Jag behöver komma iväg lite och Viktor behöver få göra sitt. Förhoppningsvis kommer jag hem med en eller en och en halv inlämningsuppgift mindre att göra här hemma och med en god känsla i magen efter den intervju jag ska på. Det behöver inte betyda ett dugg, men jag ska iaf på mitt livs första intervju inom skolans omsorg.
Nu ska jag somna till scrubs. Jag gör det nuförtiden.
Nu ska jag somna till scrubs. Jag gör det nuförtiden.
Hjärnans 40 kemiska transmittorer
Just nu är det fight om datorn här hemma. Viktor har sitt och jag har mitt. I detta nu insuper jag, med måtta, en föreläsning om hjärnan. Än så länge har det hon pratar om inte börjat gå in men jag tror att det som tilltalar mig lite mer kommer snart. Jag har mycket jag skulle kunna skriva om men det är inte läge när det knappt finns utrymme att göra det jag verkligen måste.
Men jag kommer åter!
Men jag kommer åter!
Cornelis
Igår var vi på bio. Jag, mamman och Annan. Vi såg Cornelis, filmen om den fantastiske Cornelis Vreesvijk och hans på många vis också fantastiska liv. Men samtidigt så lider man med en ensam, kämpande människa med så mycket vackert i men som ändå tvingas möta så mycket skit. Att han sedan skulle dö alldeles för tidigt är bara en till av sorger att lägga i listan för hela världen.
Detta var en av de största upplevelser jag varit med om på länge då det hela var så otroligt ärligt och känslosamt. Allting gick rakt in i hjärtat, kanske speciellt eftersom Cornelis son Jack varit med i produktionen av filmen. Aldrig förut har jag varit på bio där hela samlingen (fullsatt) suttit kvar under hela eftertexten. Gamla och unga tillsammans grinade när filmen var slut och en och annan sjöng med när vi klev ut sent i går kväll.
Så otroligt sorgligt, men ändå så vacker. Med en klump i halsen kände man sig ändå på något konstigt vis lycklig när man gick därifrån. Lycklig över livet och att en så fantastisk människa ändå funnits en gång.
Högsta betyg av mig.
ÅÅÅÅÅ
Detta var en av de största upplevelser jag varit med om på länge då det hela var så otroligt ärligt och känslosamt. Allting gick rakt in i hjärtat, kanske speciellt eftersom Cornelis son Jack varit med i produktionen av filmen. Aldrig förut har jag varit på bio där hela samlingen (fullsatt) suttit kvar under hela eftertexten. Gamla och unga tillsammans grinade när filmen var slut och en och annan sjöng med när vi klev ut sent i går kväll.
Så otroligt sorgligt, men ändå så vacker. Med en klump i halsen kände man sig ändå på något konstigt vis lycklig när man gick därifrån. Lycklig över livet och att en så fantastisk människa ändå funnits en gång.
Högsta betyg av mig.
ÅÅÅÅÅ
Vaken
Nu sitter jag i Uppsala och har precis skrivit klart min del av labbrapporten. Tycker jag just nu. Vi får se vad jag tycker efter en dusch och lite frukost. Lillasyster sitter och skriver salstenta vilket fick mig att börja vakna redan tjugo över sex när hon började stöka runt i den här stora våningen på säkert 14 kvadratmeter. Mamman till oss sitter i en bil på väg hit så idag blir det tjejfamiljemys. Det ordet finns säkerligen i svenska ordlistan om ni vill dubbelkolla.
Se upp Uppsala!...för ingen av oss är helt vettig.
Förlåt för att jag aldrig sagt förlåt.
Jag tror att jag blivit sjuk eller så. Men på senare tid har livet slap:at mig i ansiktet mer ofta än vanligt. Jag slås av tanken att jag lever ett så problemfritt liv (och det här vet jag att jag inte en borde tänka). Nästan för bra (och jag borde verkligen inte skriva ner det, det är som att be om problem). Men jag kan inte känna skuld för det. Jag har tur. och jag räcker ut en hjälpande hand ibland, på olika vis. Man gör vad man kan och jag har verkligen möjlighet att kasta ut kardan då och då. Men förutom det så vill jag stanna två sekunder ibland, blunda och säga tack för livet. Och förlåt för att jag alltför ofta skapar situationer där jag borde säga förlåt utan att göra det.
Signe!
Jag har glömt att presentera vår nya kompis. Men nu är det definitivt och bestämt, här blir hon kvar, efter två år på katthem var det dags för Pippi att flytta men nu heter hon Signe. Det ser ju vem som helst.
Stackarn blev av med sin syster redan när hon kom till katthemmet eftersom hon var alldeles vild, galen. Det gick inte. Sigge klarade sig fint och förutom att hon låg under soffan, sängen och andra möbler de första dagarna är det inte så mycket som är konstigt mä na'. Hon har bara aldrig sett mat förut så det är fortfarande otroligt kul när vi äter här hemma. Tv var inte heller helt bekant. Hennes första tvprogram blev postkodmiljonären och hon satt framför tv:n och stirrade i typ 20 minuter innan hon hade fattat den grejen.
Att ta katt från ett katthem innebar för oss en katt som vi själva fick välja utifrån den personlighet som skulle passa tillsammans med oss, en katt som redan kan åka bil (även långt!) vilket är bra när det är ett av ens störsa intressen, en katt som går på låda och fungerar inomhus och en katt som är tacksam för ensamhet och uppmärksamhet. Kattungar är söta, men de är bara kattungar en stund. En katt som inte fungerar kan vara det i 10 år!
Alla glada och nöjda. Kanske mest vi egentligen!
Kärlek vid första ögonkastet i den där svarta nosen.
Systerkärlek.
Imorgon åker jag till Uppsala till min älskade lillasyster och det ska bli så skönt. Dels att komma iväg lite, dels att få lite press på skolarbete idag och delvis också att komma ifrån skola och vardag som egentligen är ganska lugnt just nu. Då behöver jag inte vara hemma och sitta och stressa upp mig i onödan.
En stor del i det hela är att vi ska på konsert imorgon kväll med Shout out louds, vilket ska bli helt fantastiskt. Känns kul att äntligen få se dem när deras senaste två släppa plattor verkar vara de bästa!
En femte anledning är såklart att jag älskar Uppsala. Väldigt mycket för att jag och Anna får vara med varandra, och bara vara. Också får att det är en otroligt trevlig stad att vara besökare i.
Kanske kommer lilla mor på besök över ett dygn eller så och det vore en otroligt bra sjätte anledning att vara lycklig över den här helgen.
Den sista med självfallet inte minsta anledningen att må bra idag är att min lillasyster är den absolut bästa och jag saknar henne så ofta och så mycket.
Imorgon ses vi lilla Anna!
<3
En stor del i det hela är att vi ska på konsert imorgon kväll med Shout out louds, vilket ska bli helt fantastiskt. Känns kul att äntligen få se dem när deras senaste två släppa plattor verkar vara de bästa!
En femte anledning är såklart att jag älskar Uppsala. Väldigt mycket för att jag och Anna får vara med varandra, och bara vara. Också får att det är en otroligt trevlig stad att vara besökare i.
Kanske kommer lilla mor på besök över ett dygn eller så och det vore en otroligt bra sjätte anledning att vara lycklig över den här helgen.
Den sista med självfallet inte minsta anledningen att må bra idag är att min lillasyster är den absolut bästa och jag saknar henne så ofta och så mycket.
Imorgon ses vi lilla Anna!
<3
Sköna kontraster.
Att först komma in från kylan och tvätta bort blod ur småsår i spruckna händer och motorolja för att sedan slänga sig på soffan med en inredningstidning och youghurtgodis måste väl vara höjden av kontraster?!
Jag vill gärna vara händywomän. Den är liksom lite min grej, att lära mig saker av att göra och testa, men ibland är det också ganska skönt att ha någon som vet vad de håller på med att fråga alla dumma frågor. De gångerna finns min lilla pappa där. ALLA de där gångerna. För visst är jag händy, men inte är jag ifatt farsgubben...än.
Jag vill gärna vara händywomän. Den är liksom lite min grej, att lära mig saker av att göra och testa, men ibland är det också ganska skönt att ha någon som vet vad de håller på med att fråga alla dumma frågor. De gångerna finns min lilla pappa där. ALLA de där gångerna. För visst är jag händy, men inte är jag ifatt farsgubben...än.
Äntligen frisk...kanske?!
Det var nog sex...eller kanske sju veckor sedan jag tränade och det kändes bra efteråt. Efter att jag blev förkyld, och seda frökyld och till sist förkyld bestämde jag mig för att testa. Det gick inget bra, eller det gick inte alls. Efter halva passet höll jag på att avlide av orkesförlust och efteråt fick Viktor komma och hämta mig med bil haha. Blev sjuk igen och ingen träning. Testade igen efter några veckor, samma sak. Sjuk en gång till. Men så igår! Full av energi gick jag därifrån vid nio och mindes återigen varför jag så frenetsikt gått dit innan jag blev sjuk, för jag hade faktiskt glömt. Hur sjutton ska jag klara mig utan det här och Malin två gånger i veckan när jag flyttar?
bild från wikimedia
Examensarbete Nr: 2
Jag som var så smart. Som valde att skriva uppsats/examensarbete redan i våras, då blev jag av med eländet och kunde bara läsa min sista ämneskurs, skrapa in betygen och gå ut glad och nöjd efter jul. Jag glömde bort att herr sambo skriver uppsats den här terminen och eftersom de inte får skriva tillsammans blir jag hans bollplank och dragkampskompis. Inte mig emot, det är väl sådant man är till för. Varandra. Men jag vill inte skriva en uppsats till. Det var nog att få ihop min egen. Förhoppningsvis förblir jag bara bollplank. Hejdar min fantastiska erfarenhet av fem hela (!) veckors uppsatsarbete och låter honom sköta det här själv, håller i mina hästar, för nog märker jag att jag INTE vill skriva en uppsats till. Speciellt inte om ljudläggning av tvspel.
This is England.
Lördag kväll och egentligen var jag så trött att jag hade kunnat sova redan innan lördagsfilmen på tvåan började ikväll. Men ändå blev jag uppe. Kanske för att jag hade så svårt att somna igår p.g.a alla tankar om framtiden, men också för att jag visste att "This is England" var en film jag absolut redan borde ha sett.
Så blev det och nog blir jag tagen, som alltid med ämnen som engagerar min själ. Det finns mycket att säga om just detta ämne men jag håller låg profil ikväll. Det som ändå främst påverkat mig ikväll är känslan av att jag som blivande lärare möjligtvis kommer kunna ha en viktig och kanske någon gång avgörande roll för att just någon av mina ungar ska hamna rätt...eller i alla fall inte hamna fel.
Igår låg jag som sagt sömnlös tack vare alla mina snurriga tankar om framtiden, ikväll är de fler, men trots allt vet jag ju ändå vart jag står och vem jag är i mycket.
Ömsesidig respekt ungdomar. Respekt.
<3
Så blev det och nog blir jag tagen, som alltid med ämnen som engagerar min själ. Det finns mycket att säga om just detta ämne men jag håller låg profil ikväll. Det som ändå främst påverkat mig ikväll är känslan av att jag som blivande lärare möjligtvis kommer kunna ha en viktig och kanske någon gång avgörande roll för att just någon av mina ungar ska hamna rätt...eller i alla fall inte hamna fel.
Igår låg jag som sagt sömnlös tack vare alla mina snurriga tankar om framtiden, ikväll är de fler, men trots allt vet jag ju ändå vart jag står och vem jag är i mycket.
Ömsesidig respekt ungdomar. Respekt.
<3
Alperna.
När man står där, vid dessa jättars fot, vore det väl nästan konstigt om man inte funderade lite över livet. I alla fall vore det konstigt om man inte i efterhand funderade över allt det där stora, och allt annat som egentligen är så smått. Man kan ju ändå välja själv hur man vill se på saker och till viss del hur man vill ha det. Livet. När man dessutom getts så många möjligheter kanske man borde ta vara på dem...
Förhoppningsvis fick den här trippen till Genéve och underbara Cecilia mig att tänka till lite. Kanske inte att tänka om, men i alla fall att tänka till...lite grann. För inte hade jag väl annars skrattat av att hälla ut en hel burk müsli på golvet istället för i kompostpåsen. En sådan miss hade vilken dag som helst kunnat göra mig arg. SÅ ARG. Men igår gick det bra, jag skrattade lite och undrar fortfarande; kan styrkan komma från solen, värmen och bergen i Montreux?
Förhoppningsvis fick den här trippen till Genéve och underbara Cecilia mig att tänka till lite. Kanske inte att tänka om, men i alla fall att tänka till...lite grann. För inte hade jag väl annars skrattat av att hälla ut en hel burk müsli på golvet istället för i kompostpåsen. En sådan miss hade vilken dag som helst kunnat göra mig arg. SÅ ARG. Men igår gick det bra, jag skrattade lite och undrar fortfarande; kan styrkan komma från solen, värmen och bergen i Montreux?
Den bäst sidan.
Det var ju konstigt. Att Falun bestämde sig för att visa en av sina absolut bästa sidor, just den veckan vi bestämde oss för att flytta härifrån. Beslutet är taget men än dröjer det. Först ska snön både komma och börjat fundera på att försvinna igen. Men beslutet är taget. Och visst är det rätt beslut. På precis samma sätt som ett helt annat beslut också hade blivit rätt till slut.
En liten tår var vad det kostade.
Hej världen!
Dags att ta tag i det här efter några månaders vila.
Livet snurrar på och om ungefär två månader skickar jag ett brev till Högskolan Dalarna och ber om en examen.
Katten ligger i soffan och sover när det är grått utanför och längtar antagligen omedvetet till sin första vår i frihet när vi flyttar till hus efter vintern.
Plugget är precis som vanligt. Lagom ostrukturerat, ungar är härliga och jag är så otroligt sugen på att få börja jobba. På samma sätt som jag faktiskt är ganska trött på plugget. Att plugget är precis som vanligt.
Kanske kommer jag att inaccordera mig själv hos di gamle pärona tills Viktor förhoppningsvis skaffat sig en praktikplats i Östergötland.
Men tills dess...ska jag njuta av Falun.
Som jag kommer att sakna detta som jag just nu egentligen inte vill ha så mycket!
Livet snurrar på och om ungefär två månader skickar jag ett brev till Högskolan Dalarna och ber om en examen.
Katten ligger i soffan och sover när det är grått utanför och längtar antagligen omedvetet till sin första vår i frihet när vi flyttar till hus efter vintern.
Plugget är precis som vanligt. Lagom ostrukturerat, ungar är härliga och jag är så otroligt sugen på att få börja jobba. På samma sätt som jag faktiskt är ganska trött på plugget. Att plugget är precis som vanligt.
Kanske kommer jag att inaccordera mig själv hos di gamle pärona tills Viktor förhoppningsvis skaffat sig en praktikplats i Östergötland.
Men tills dess...ska jag njuta av Falun.
Som jag kommer att sakna detta som jag just nu egentligen inte vill ha så mycket!
