Sun shines, I´ve been drinking all the day.
I stort sett ingen har frågat mig om igår.
Men jag har å andra sidan inte berättat om det heller...
i morgon spelar torchbits på harrys klockan 20:00, ingen åldersgräns, inget inträde.
23:00, minimiålder 23 år.
Kom dit för bövlars!
Baltränat i fem timmar idag har jag gjort. Kände mig inte ens utmattat, det var bara Johan som gnällde hela tiden :) Men kanske var jag bara så glad över min klänning...var och hämtade den idag. Känner för första gången att det ska bli så roligt med bal!
Dessutom ska jag få spela solo på sommarkonserten. Jag ska spela "Sommar"! Ska bli jättekul!
over and out.
Men jag har å andra sidan inte berättat om det heller...
i morgon spelar torchbits på harrys klockan 20:00, ingen åldersgräns, inget inträde.
23:00, minimiålder 23 år.
Kom dit för bövlars!
Baltränat i fem timmar idag har jag gjort. Kände mig inte ens utmattat, det var bara Johan som gnällde hela tiden :) Men kanske var jag bara så glad över min klänning...var och hämtade den idag. Känner för första gången att det ska bli så roligt med bal!
Dessutom ska jag få spela solo på sommarkonserten. Jag ska spela "Sommar"! Ska bli jättekul!
over and out.
It´s hip to be square!
Bussen svänger upp på Östgötagatan och alla väskor, instrument, lådor med bröd och halvtrötta ungdomar slevas ur i en hast. Det enklaste konstateras vara att bara gå. Inte göra en scen av det hela. Inte säga hej då. Två ynka kramar och ett par blygsamma; "ha det bra". Sedan går jag med alla mina mögelluktande hollandsväskor åt mitt håll. De andra går åt ett annat.
Det är återigen dags att säga hej då. Jag har återigen kommit till ett avsked i livet, och den här gången ett väldigt jobbigt avsked.
Det är dags att säga hej då till det som gett mig torsdagsglädjen, ruset och kicken av jazzmuisk i tre års tid. Dags att säga hej då till storbandet som varit en stor del av mitt hjärta och alla personer som gjort storbandet till vad det varit.
För sista gången sade jag hej då till Play Station. Storbandet i mitt hjärta.
Det är återigen dags att säga hej då. Jag har återigen kommit till ett avsked i livet, och den här gången ett väldigt jobbigt avsked.
Det är dags att säga hej då till det som gett mig torsdagsglädjen, ruset och kicken av jazzmuisk i tre års tid. Dags att säga hej då till storbandet som varit en stor del av mitt hjärta och alla personer som gjort storbandet till vad det varit.
För sista gången sade jag hej då till Play Station. Storbandet i mitt hjärta.
I die everytime I try
...rather just die.
Jag känner mig bara så himla ynklig, som en outbildad dirigent framför en stor brassorkester, som ett barn som inte hittar sin pappa på släktkalaset, en flicka utan någon att hålla i handen. Någon som inte hittar hem.
Jag känner mig bara så himla ynklig, som en outbildad dirigent framför en stor brassorkester, som ett barn som inte hittar sin pappa på släktkalaset, en flicka utan någon att hålla i handen. Någon som inte hittar hem.
Vill att Pia ska vara hos mig nu...alltid!
Gamla skolhuset i Sjövik
Första inlägget...
...kommer att handla om att lämna.
I höst lämnar jag stán. Tänker flytta till sjövik och studera musikterapi, och jag vet att det kommer kosta. Men jag vill. Här finns motivation och jag tror att det är där jag kan få utlopp för det.
Där ska jag finna tid att skriva musiken jag aldrig skrev.
Där ska jag sätta ord på tankarna som jag aldrig skrev ner.
Där ska jag göra blandskivorna jag aldrig hann ge bort.
Där ska jag skriva breven och vykorten vars syfte stockade sig i halsen på mig.
Snart lämnar jag saker bakom mig. Jag tar studenten om en knapp månad. Jag kommer lämna allt som jag älskat mest av allt de senaste tre åren.
Här ska allt bli kvar som fått mig att växa.
Här ska alla lämnas som jag behövt.
Här ska jag bli tvungen att lämna alla som räddat mig.
Här ska alla fina minnen vila i marken. Men i minnet finns de kvar.
Vet att jag ska lämna saker som förföljt mig länge nog.
Borde glömma allt som för länge sedan sades av de människor som betydde minst.
Borde förtränga dåliga minnen som ändå håller sig kvar i mig.
Borde lämna alla sorgesamma stunder.
Borde satsa mer på det jag verkligen vill.
Konstigt det där med suget efter att lämna. Kanske beror det på den ständiga oron av att vara den som blir lämnad kvar...
I höst lämnar jag stán. Tänker flytta till sjövik och studera musikterapi, och jag vet att det kommer kosta. Men jag vill. Här finns motivation och jag tror att det är där jag kan få utlopp för det.
Där ska jag finna tid att skriva musiken jag aldrig skrev.
Där ska jag sätta ord på tankarna som jag aldrig skrev ner.
Där ska jag göra blandskivorna jag aldrig hann ge bort.
Där ska jag skriva breven och vykorten vars syfte stockade sig i halsen på mig.
Snart lämnar jag saker bakom mig. Jag tar studenten om en knapp månad. Jag kommer lämna allt som jag älskat mest av allt de senaste tre åren.
Här ska allt bli kvar som fått mig att växa.
Här ska alla lämnas som jag behövt.
Här ska jag bli tvungen att lämna alla som räddat mig.
Här ska alla fina minnen vila i marken. Men i minnet finns de kvar.
Vet att jag ska lämna saker som förföljt mig länge nog.
Borde glömma allt som för länge sedan sades av de människor som betydde minst.
Borde förtränga dåliga minnen som ändå håller sig kvar i mig.
Borde lämna alla sorgesamma stunder.
Borde satsa mer på det jag verkligen vill.
Konstigt det där med suget efter att lämna. Kanske beror det på den ständiga oron av att vara den som blir lämnad kvar...