Åsa

Näst sista dagen på år 2009 och jag är redo för 2010. Det känns på ett  vis galet att ett helt år har gått igen och att det gått så fort...ovanligt fort i min värld men samtidigt är det inte konstigt för det har hänt så mycket. Nästan aldrig förut har jag förändrats så mycket på ett år och den här gången har det varit en positiv förändring. Det är jag evigt tacksam för och jag hoppas att det inte är flyktigt utan att det fortsätter så. Visst har jag planer och mål för nästa år och jag ska försöka det bästa jag kan. Mitt största mål för år 2010 bli i alla fall att må bra. Så bra jag någonsin kan, dessutom vill jag att andra, ni, de ska må bra. Jag vill göra något för andra, vad får vi se.

...så:

Från botten av mitt hjärta, TACK!

 

Ja det är ju komiskt det här med bloggande och så apropå te och annat. Som jag tidigare nämnt får man med varje kopp te också ett visdomsord i det här huset. Det gillar jag och de är oftast tänkvärda och fina. Det är förövrigt en sådan rad jag målat på väggen i vårt kök.

 

I alla fall...så har jag kommit upp mig i bloggläsandet och gör mest inget annan om dagarna och man stöter ju på alltför många bloggar som handlar om samma sak. Vardagsgnat utan charm och mest en massa gnäll faktiskt. Inget illa menat mot någon för jag är likadan själv, men ingen har väl undgått att svenska bloggar domineras av detta?! Fånigt att ursäkta sig helt enkelt...
I alla fall...igen...så hade jag kvällen innan läst otroligt många sådana bloggar. Och till morgonens te får jag detta lilla meddelande:

Idag är det den 16 december. Åsa är just i färd med att lacka de sista julklapparna, storstäda, skriva hemtenta, gå och träna, packa och rensa kylskåp. Dubbelt är alltid bäst sade hon slog av frysen, njöt minst tre och en halv sekund av tystnaden, för jösses så mycket en påslagen frys låter, och bar ut all mat på balkongen. Där står den nu medan Åsa hoppas och hoppas att ingen skata eller något annan fjäderbeklätt djur ska picka hål på alla påsar och käka upp mormors bullar, medans det i köket klirrar och pluppar när ett och ett halvt års is smälter likt polerna.

Ibland är det något oförsämt över mig. Jag gillar trubbel, viss typ av trubbel och har alltid gjort. När jag var liten älskade jag när morfar kom över och bad pappa om hjälp när dagvattnet i brunnen tagit slut för att någon förtjusande granne glömt en kran eller liknande. Jag älskade när det blev strömavbrott, gärna liiite för länge så att man fick börja krångla med hinkar när man skulle spola i toaletten, laga mat på gaskök och börjar rädda den mat som räddas kunde i kyl och frys. Jag njöt varje gång det var sådant snöoväder så att man knappt tog sig utanför dörren eller när det åskade orimligt mycket så att alla kontakter i huset var tvugna att dras ut. Det var någonting mysigt med allt detta trubbel och jag tyckte liksom om själva problemlösningsbiten. Det var som att hela familjen samlades och gjorde någonting tillsammans för man var tvungen att lösa det, på en gång! Vilken hemsk barndom kan man tänka. Men det var den inte. Det var nog bara jag som var lite ovanlig. Japp sådan var jag som liten och lite sådan är jag nog än. Hur arg jag än kan bli så är det något mysigt med vinterdäck som sitter fast, bildörrar som inte går att öppna och avlopp som täpper till...ja förutom just vårat avlopp just nu då!

Nog för att jag hade hört att det skulle bli kallt i slutet på dagen och att det antagligen skulle hålla sig så ett tag. Kanske att det tom skulle komma lite snö till kvällen. Mysigt, tänkte jag som egentligen inte har någon anledning att längta efter snö mer än att jag ju ändå lagt på vinterdäcken. För inte åker jag skidor, varken utför eller framför. MEN, visst skulle det vara mysigt med lite snö. Oj vad fort det kom två decimeter tänkte jag när jag kanstade ut ett öga genom fönstret. Visst ska jag då ha en julskiva när jag diskar! Det tog ungefär 2 sekunder (jag hann inte ens torka av mig diskvattnet) innan jag insåg att det var kuddarna jag lagt ut på fönsterbrädet för vädring som låg där. Inte någon snö, men förvisso ungefär 2 decimeter höga...kuddar. Det förblev tyst under hela diskningen...

Japp, det är jag det. Jag förstår inte varför jag inte bara får det här gjort. Det kanske handlar om 1½ sidas text sedan är jag klar. Mitt mål var att bli färdig idag så att jag ska kunna börja på hemtentan imorgon när jag kommer hem från VFU:n men just nu känns det tveksamt. Jag ska titta på arga snickaren ikväll, det är den enda planen, men med tanke på att jag glömt sova middag bör jag nog gå till sängs ganska tidigt ikväll om jag ska orka kliva upp någon gån efter fem imorgon bitt...

Nu sitter jag alltså här. Återigen. På morgonkvisten för att jag troa (hoppas?) att den där bovärden ska komma idag. Nu är det iaf över 1½ vecka sedan vi kunde duscha normalt så det vore ju skönt att få det fixat. Mest skönt vore det dock att slippa den här väntan. När man inte vet vilken dag han ska komma och kliver upp varenda morgon. Den här veckan skriver jag hemma och det blir en del skrivande på kvälls- nattetid vilket gör att jag gärna skulle ta sovmorgon, men det går inte. Jag vaknar runt sju någon gång och är helt övertygad om att jag hör honom i trappen så jag springer upp, klär på mig och stänger dörren in till Viktor som sover gott flera timmar till. Lyckas jag somna om till iaf halv åtta så drömmer jag om honom (bovärden). Imorse reste han flaggstänger och spelade poker i min dröm. Kanske är det därför han inte har tid att komma hit?! När det gått så längt känns det iaf inte kul att försöka sova vidare längre. Sedan sitter jag här, trött och eländig, men förhoppningsvis kanske jag kan få något gjort idag. Det vore väldigt skönt att bli klar med rapporten så att man kan börja på hemtentan imorgon efter VFU:n, för imorgon ska alla fina barn ha luciatåg. Jag som är så instabil nu skulle kunna börja gråta faktiskt :) Så fint kommer det bli!
Idag ska jag ta mig iväg och träna igen. Har fortfarande träningsvärk sedan i måndags, men det är ändå skönt. Sedan ska jag skriva, skriva, skriva och slutligen ta en eftermiddagsnap när klockan slagit fyra och jag vet att han inte kommer hit längre.

Ni som snabbläst detta: Denna man jag skriver om hela tiden är alltså inte någon ny flamma. Viktor står sig fortfarande. Det är min bovärd som gärna får komma och rensa avlopp här idag.

Tack och hej.
<3