Åsa

Japp idag slog jag till och bad Foto och film att ta hem en ny baby till mig.
Du är så efterlängtat och älskad lille snutten!

A relaxed mind is a creative mind.
Det är kanske det det handlar om.
Till att börja med.
Att börja andas.
Om jag hittar ett inre lugn ska nog allt annat komma till mig.
Så länge jag inte andas ordentligt sätter jag nog stopp för mig själv.
Det är mycket som ska landa, bearbetas, andas.
Men ännu en gång har en otrolig människa fått mig att vakna upp.
Jag är alldeles för lyckligt lottad som har dessa människor.
Runt mig.
Nära och långt bort.
Tack.
Andas.

I do admit...igår blev en riktig skitdag. Fråga mig inte varför, för jag vet knappt själv. Jag bara misstänker och hoppas, att jag inte är på väg in i någon hormonell svacka där jag inte kan kontrollera mitt humör. Det är jag inte upplagd för. Det konstiga är att när jag väl mår sådär finns det inte så mycket jag kan göra. Det hjälper inte att jag bestämmer mig för att vara på bättre humör än vad jag är. Det går inte. Men jag ska i alla fall göra det bästa av den här dagen. Jag ska försöka att tänka efter innan jag surnar till, och jag ska försöka vara medveten om att jag inte är den enda i världen som har det lite tungt ibland.

Nu: Frukost
Snart: Hemtenta
Sedan: Storstäda

 

 

Livet rasar ibland på i en sån otäck fart att jag inte hinner tänka efter över saker innan jag agerar eller pratar och jag hinner inte heller riktigt leva på det sätt som jag skulle vilja. Det känns lika hemskt varje gång jag börjar fundera över varför jag äter kött och om det är något jag bestämt mig för att göra eller om det bara blivit så. Det känns hemskt varje gång det blir val och folkomröstning och jag känner att jag hade velat och kunnat ha bättre koll. Dessvärre känns det också lika hemskt varje gång en hemtenta eller skrivuppgift drar ut på tiden och de gånger jag blir sjuk men inte har tid att vara det. Det känns precis lika tungt varenda gång jag slås av tanken att jag inte ger mig själv tid men att jag heller inte ger tillräckligt med tid till någon annan.
Ikväll måste jag tänka på ingenting. Imorgon måste jag fundera på mig, mitt och vem jag vill vara mot de jag älskar.
Livet rasar på i en sån otäck fart och jag hinner inte med.

Jag bestämmer nu att det här ska bli en bra dag. Även om jag har fått lite förkylning (igen) ska jag få mycket gjort och ändå ha det bra.
Jag har precis sugit i mig mitt homeopatiska lilla piller för kommande två veckor och ska nu låta det verka en halvtimme innan jag får göra frukostgröt. Under tiden ska jag titta över det jag skrivit hittills i hemtentan och hoppas på att inte bli överraskad...inte negativt iaf. Efter det tänker jag läsa, fortsätta skriva och därutöver kanske tvätta och eventuellt gå på bio med Viktor ikväll. Vi har gått om varandra i 1½ vecka och det är skönt att göra saker ihop. Om jag känner mig klen ikväll kanske det inte blir något men det är sista dagen "Inglourious basterds" går här så jag hoppas verkligen att det blir av. Det är den och "I vildingarnas land" (japp, fortfarande paralyserat kvar i barnboksträsket!) som jag verkligen skulle vilja se på bio i höst.

Inatt drömde jag att jag hade halsfluss, öroninflammation och ögoninflammation. I öronen skulle jag smörja med en salva och i ögonen skulle jag stoppa små piller (ja, aj!). Men inte tycker jag synd om mig själv när jag blr lite pytteförkyld inte. Haha. Känns bara tråkigt att bli febro för andra gången på två veckor. Typiskt mig att vara bra på så oinspirerande saker som att bli förkyld!

Happiness is taking things as they are.
Så stod det på min tepåse igårmorse. Jag dricker ett te som komemr från Yogi och med varje tepåse får man ett nytt litet visdomsord. Det är skönt att få sig en tankeställare på morgonen. Man kommer liksom in i det positiva tänket innan man ens egentligen vaknat till i hjärnan. Det ger mig en lugn start på morgonen och själen känns varm. Jag kanske ska börja dela med mig av de fina orden här på bloggen. Kanske kan någon mer må bra av dem. Det här var i alla fall nummer två. Den första skrev jag på väggen igår!

Nu ska jag försöka konsentrera mig på att titta på förelänsing hemifrån. Jag har lite för dålig självdiciplin och för mycket myror i brallan men jag orkade inte åka till skolan idag. Jag har haft sådan huvudvärk så himla länge och jag tänkte prova hur det blir när jag skippar värktabletterna idag. Det är ändå inte någon särsklit bra grej.

Idag ska jag försöka göra lite quigong. Det var länge sedan, och jag känner att jag är i rätt mood (föruom huvudvärk och förkylning då :P).

Ha en fin dag!

 

 

Återigen är det söndag och här sitter jag, såklart fundersam på hur mycket tid jag slösat, gjort ingenting, och speciellt gjort andra saker än skrivit hemtenta. Men på något vis är jag också sjukt nöjd. Jag har liksom hunnit med en massa saker och då kan väl det som fortfarande är ogjort få kännas lite oviktigt?!

Tänk ändå att lilla Anna fyller 19 år idag. Helt amazing faktiskt! Hon är inte 13 längre, men jag accepterar det, nu börjar hon växa ifatt, kanske inte i ålder, för jag tror inte det går, men vi börjar bli mer jämlika liksom. Hon och jag får mer och mer gemensamt för varje dag som går och det är jag otroligt tacksam för. Vi har aldrig haft en dålig relation, men man går igenom andra saker när man blir äldre än vad vi gjorde som kids. Vi tvingade henne att dricka läsk (som hon hatade), lurade henne att vi skulle äta upp henne, jagade henne med dammsugaren och satte henne på sängen, startade hennes robot (som hon faktiskt hade önskat sig i julklapp) och lät henne sitta där för hon vågade inte gå ner, jag hade en undulat, Erik en katt, men hon hade bara döda flugor i fönstret och dessutom fick hon bo i en garderob tills hon var alldeles för gammal egentligen (ja, när vi började flytta ut typ!) och med vi menar jag såklart mig och Erik, storasyskonen med stort S. Historierna om våra hemskheter skulle kunna fortsätta längre än så men jag väljer att bara fortsätta med ett Förlåt! Vi var hemska Anna, och nu när du vuxit ifatt hoppas jag att du kommit över det och väljer att inte ge igen, för trots allt så älskar vi dig!

 

<3

 

 

Det har varit otrolig bloggtorka på det här stället ett tag, men jag har helt enkelt (som alltid och alla när det är så) ägnat mig åt annat. Det är ju trots allt inte så många som läser den här bloggen, och de som gör det har väl sett min statusuppdateringar på facebook iaf så jag tror inte skadan varit alltför stor av min frånvaro i blogosfären. Nu är jag i alla fall tillbaka, och fråga inte varför, för jag har fortfarande en hel del annat att stå i, men jag är väl trött på hemtentandet helt enkelt. Jag har endel höstprojekt på gång för den som är intresserad. Jag ska t.ex måla lite på väggen i köket. "The beat of your heart is the rhythm of your soul" ska det stå, jag håller såklart på med en födelsedagspresent till Anna som jag inte kan säga så mycket om här eftersom hon är en av de få som läser det här, jag beställde pärlor häromdagen som nu är uppsorterade i askar för jag har kommit in i en parlperiod igen och igår beställde jag foton för framtida scrapbruk. Förutom allt detta så går jag alldeles för mycket i skolan. Eller jag ägnar skolan för mycket tid. Det är så mycket läsning, men jag tror jag fått upp min läshastighet iaf. Det är det bästa hittills på den här kursen. Annars är väl huvudet åt ett håll och fötterna åt ett annat. Det räcker väl så?!

Hoppas komma igång med ett nytt fototema snart. Här kommer lite höst.

 

 

Det är så mycket inuti som jag bara skulle vilja släppa ut. Visst sipprar det ibland, men jag känner mig så otrolig okontrollerad och omedveten om vad som händer...och när det händer. Det finns så mycket man kunde hoppas aldrig hade hänt, men det fungerar inte så. Jag vet det och jag ångrar ingenting. Jag vill inte göra något jag gjort ogjort, för någonstans under allt trasigt är jag stolt. Jag ville i alla fall inte vara som ni! Tänk att någon som betytt så lite ändå gjort så djupa spår. Rispat. Jag lovar mig själv ikväll att ta tag i allt. Jag förtjänar det, och efter det ska jag skriva en bok. En bok som inte handlar om att ge igen, hur mycket jag än kan hata allt ni gjort och de ni var, utan en bok om att älska sig själv...