Non, je ne regrette Rien

Jag kan inte låta bli att rysa varenda gång jag hör den här låten. Den är speciell, men den är unik.
Edith Piaf var en unik kvinna.
Jag håller just på att läsa en bok om hennes liv till skolan. Jag trodde de 400 sidorna skulle bli en kamp att ta sig igenom, men som det känns just nu vill jag inte annat än läsa.

...synd bara att jag har den fördömda bildmappen hängandes över huvudet som ett stort grått regnmoln bara. Ska slita som ett djur ikväll och imorgon. Förhoppningsvis blir jag klar, iaf med skrivandet.

Annars är det sådär. Jag dras med min mage och den tycks inte vilja avslöja vad som är problemet. Men de senaste proverna var väl positiva på sitt vis. Ska ta ett nytt på måndag och se vad det tillsammans med tiden väljer att utvisa.

Tveksamhetens tid.


Får jag luta min panna, mot ditt trygga bröst?
Vågar jag be dig att stanna?
Får jag höra din röst?

Just nu är nästan allting jobbigt och jag är lycklig över att ha någon här som klarar av mig och mitt humör och som dessutom bryr sig om mig alldeles lagom mycket. Jag skulle inte vilja vara själv nu. Som tur är har jag också ett inspirerande jobb som gett mig mycket glädje den här veckan, trots att jag egentligen inte borde varit där pga magen och tidsbristen, men i slutänden har det bara gett mig glädje och styrka. Skolan går tungt nu, jag har inte ork att vara skapande för tillfället. Nästa vecka ska vi iaf åka på schlagern. Det ska bli härligt att komma till Sjövik, det är det väl alltid. Dessutom kommer Cia vara där! Förhoppningsvis slipper jag åka hem tidigare för att plugga. Jag längtar hem också. Mormor fyller år på torsdag och då skulle jag velat vara hemma. Men det är jag inte och det känns tungt. Jag saknar min familj.

Tänk att jag längtar efter Linköping ibland.



Socialen.

Tänkte bara säga att jag varit på socialen idag. Jag behövde verkligen hjälp, det skulle inte gå annars liksom.
Jag har alltså kirrat jobb idag, på socialen...inget annat ;)

hets

Ska mitt i all hets skriva ett litet hetsinlägg. Äter medecin nu för min allt för odrägliga magkatarr och det är faktiskt redan bättre, om en och en halv vecka åker vi till Rättvik och bor i lyxsviter för en helg för att fira mammas födelsedag, (träffa familjen igen, fantastiskt!), på söndag åker vi till Avesta för att fira Viktors lilla mormor som fyller jämnt. Kanske hinner vi med scrapmässan som jag vill på också :D. Jag och Stina börjar på scrapkurs imorgonkväll...lovley och slutligen; ÄNTLIGEN har jag börjat cykla till skolan igen. Fey så skönt!

VÅR!

puss