Åsa

Jag utlovade en closeup-vecka och tänker inte låta den veckan vara slut förrän jag har uppdaterat mig 7 gånger. Jag tror att det här blir nummer fem (?).

Verkligheten är inte förnekbar när man sitter på jobbet ensam och inte ens har sällskap av tanterna längre. Det var skönt att de höll mig sällskap till halv tio men sedan blev det godnattmys :).
En av damerna har berättat att "nu får det vara nog, det blir inte mer" när jag visade mina blåsor på fötterna från helgens dansande, själv känner jag bara blodad tand och att jag gärna skulle ge mig ut i helgen igen. jag måste nog sluta tjata om det här snart, men en så bra fylla som jag hade i lördags har jag inte haft sedan jag flyttade hit. Nog är det otäckt att jag inte ens vet hur jag tog mig hem (mer än att jag gjorde det barfota?!) men jag var ju inte rädd då iaf. Den här fyllan liknar den då jag somnade hemma på Pias matta med underkläder och strupor på, vaknade på morgonen och var alldeles randig i ansiktet av mattan. Det var tider...men jag tror att min tid kan vara inne igen. Kanske är jag på vag tillbaka ändå.

Älska livet, så som det bjuds dig, men var extra tacksam när livet ler mot dig!

Idag har varit en riktig bakisdag. Jag har nog legat framför tv:n i rint 11 timmar, vi har beställt och ätit (det lilla som gick i) onlinepizza och jag har varit sjukt nöjd med gårdagen fast jag kräkts upp det mesta av den. Det var så himla trevligt, vi var så himla fulla och vi hade sjukt kul. Jag är så oerhört glad att jag har Madde och Tina. Vilka tjejer...
Tack gode gud för bakfyllor som känns värt det!

Peace out.

Det är svårare än jag trodde att fota och uppdatera varje dag, men det har jag aldrig sagt att jag ska. Dessutom får nog den här tema "veckan" pågå mer än just en vecka om det är så att jag känner för det. Igår satte jag igång bearbetandet av tanken att jag ska tillbaka till skolan om typ en månad, men ikväll förtränger jag det genom party med tjejerna. Det ska bli så skönt att träffa dem och parta lite. Det var ju inte direkt igår, något av det...
Först ska jag och Viktor ut på en välgörande promenad och blåsa bort allt regn till ikväll.
Puss.

Efter två alldeles för långa arbetsdagar onsdag-torsdag ger jag er nu i efterhand den fantastiska välkommen hemdrink jag blev serverad i gårkväll när helgen firades in (självklart i closeup-version!).

En snabb uppdatering innan jag går och lägger mig och sover för att orka jobba 9-21 imorgon. Får se om jag hinner fota något då...

Jag har tappat lite inspirationen kring att fota så nu gör jag temaveckor till mig själv med olika teman att fotografera inom för att komma igång lite igen. Denna vecka är det closeup som gäller (så closeup som det går att få det till med ett 14-42mm:ers). Missa inte detta. :)

Japp. Det är just vad jag gör. Men nu har jag gjort mer än halva passet för idag iaf. Elva timmar går fortare än vad man tror när man väl kommer igång. Imorgon jobbar jag natt. Sedan är jag ledig några dagar igen, men först och främst ska det bli skönt att ha sovmorgon imorgon. Ikväll bjuder Viktor på lasagne (min favorit) och kanske tar jag mig ett glas vin också! Tillbaka till arbetet.

pussohej

Den här dagen blev inte alls som jag trodde att den skulle bli när jag vaknade imorse/förmiddags. Nu känns allt bättre och jag har inte alls särskilt ont i magen. Jag har cyklat två mil tillsammans med pälsk och planerat in ett par dagar när lille bror ska titta förbi innan juli månad passerat. Nu lyssnat jag på Kings of Leon och tänker slita upp Viktor ur siestan för att följa med mig och källsortera. Kanske kan vi lyckas städa garderoben ikväll. Solen förvirrar och man inser inte hur mycket klockan är om kvällarna såhär års, men jag ser det som en positiv grej. Att jag ska upp tidigt imorgon och orka jobba mellan 10 och 21 är ett senare problem. Jag gillar väl utnyttjad tid. Peace out.

I mitt liv är det jag som är vinnaren. Det mest fantastiska är väl så klart om andra människor kan vinna saker på mitt liv, men i det hela långa loppet är det jag som lever mitt liv i den här kroppen.
Igår cyklade jag och Viktor två mil och det var skönt. Idag hade vi tänkt cykla igen, men vädret var lite grått när jag vaknade så jag ska försöka få med herrn i sängen i rummet brevid på en joggingrunda. Sedan cyklar vi någ ner på stan och lämnar tillbaka en bok som skulle varit inne för länge, länge sedan. Den ligger kvar från uppsatsernas tid, vilket känns som om det skulle vara minst 1.000 000 år sedan. Skönt det så klart. Dessutom ska jag försöka låna en bok jag läst om i en tanttidning på jobbet. Kanske kan den också vara en del i ett nytt liv. Vem vet? Inte lilla jag, men imorgon blir en bättre dag. Så måste jag tänka.
Dagens rekommendation: Veronica Maggio.

REPETITION.
Repetition.
repetition.


Bild från spelning på kåren i våras. Det var fint.

Vilken otroligt bra låt. Och vilken otroligt bra version. Den blåser upp en massa gamla minnen från en gammal tid då någon slags manodepressiv tonårslivsstil hörde till vardagen. Jag kunde gråta på bussen hem från en misslyckad, lyckad kväll hos någon jag varit förälskad i sedan högstadiet. Någon som inte ens viste om det förrän det var över. Jag kunde tillbringa timme efter timme på ett café eller en sten i skogen med ett strå fullt med smultron i handen, en bästa vän vid sidan och prata om kärleksproblem. Obesvarad sådan eller överspelad.  Jag minns alla sena kvällar ed genrep och konserter. Jag minns steves potatis med aioli och tsatsiki. Jag minns springrundor i Värnaskogarna med "Ramlar" i öronen. Jag minns bekymmerslösheten i att bo hemma hos mamma och pappa, men jag minns också hur tungt livet var och hur dåligt jag mådde vissa perioder. Jag var ungdom då, och det är när jag tänker på hur jag mådde inombords som ungdom jag inser att jag nog har blivit vuxen, i vissa avseenden, men ibland är jag mer barnslig än vad jag var som 13-åring. Jag blir otroligt grinig när jag inte för mat, gråter lätt av småsaker och har dessutom blivit rädd för både mörker och åska. Jag lever ett helt nytt liv, men min "nyfunna" bästa vän och en kropp i obalans, men jag glömmer aldrig det som varit, den jag var. 

Livet påminner oss på många olika märkliga och fruktansvärda sätt att det inte är beständigt. Döden är väl den största skräcken, om än den mest naturliga vägen att gå. Att bli så chockad över något så naturligt...det måste betyda att det är något omöjlligt för oss att konstollera därför blir det så fruktasnvärt och plågsamt.
Tänk på livet, att det inte är för evigt. Håll någon i handen och se till att finnas där när det behövs.

Nej just precis. Allt det där med att göra livet roligt måste vara skitsnack :) Har man det roligt så spelar det väl ingen roll vad man gör! Jag har nog helt enkelt vaknat på rätt sida idag. Nu ska jag packa frukost och åka ner på Kålgårn och lägga mig i solen, för tänk, Åsa har för första gången sedan frankrikesemestern -98 blivit lite brun! Jag försöker tänka att varje dag kan vara den sista sommardagen. Jag vet att jag alltid räknar med att det ska vara såhär fint tills augusti tar slut, men det brukar inte bli så, och då blir besvikelsen total. Därför tänker jag nu prova med en annan inställning. Då blir inte värmen odräglig och man uppskattar värmen mer. Dessutom har jag aldrig uppskattat värmen mer än vad jag gjort i år och lidit så mycket av kylan som jag gjorde i vintras, men med alla piller och magen och allt är det väl som gjort för att jag ska må bra i värme...tror jag.

Jag längtar till ikväll, när Viktor äntligen kommer hem. Tråkigt att jag jobbar kväll, men det spelar ingen roll. Vi hinner mysa ändå.

Jag längtar också till nästa vecka, då kommer först Anna och sedan strax efter mor och far. De stannar bara över helgen, men det är ändå så kul att de kommer hit!