Åsa

Verkligheten är inte förnekbar när man sitter på jobbet ensam och inte ens har sällskap av tanterna längre. Det var skönt att de höll mig sällskap till halv tio men sedan blev det godnattmys :).
En av damerna har berättat att "nu får det vara nog, det blir inte mer" när jag visade mina blåsor på fötterna från helgens dansande, själv känner jag bara blodad tand och att jag gärna skulle ge mig ut i helgen igen. jag måste nog sluta tjata om det här snart, men en så bra fylla som jag hade i lördags har jag inte haft sedan jag flyttade hit. Nog är det otäckt att jag inte ens vet hur jag tog mig hem (mer än att jag gjorde det barfota?!) men jag var ju inte rädd då iaf. Den här fyllan liknar den då jag somnade hemma på Pias matta med underkläder och strupor på, vaknade på morgonen och var alldeles randig i ansiktet av mattan. Det var tider...men jag tror att min tid kan vara inne igen. Kanske är jag på vag tillbaka ändå.

Älska livet, så som det bjuds dig, men var extra tacksam när livet ler mot dig!