Åsa

Var ska jag börja?
Äppelkakekvällar?
Narvik?
Hultsfred?
Jumping boots?
Gästrummet i Hjulsbro eller kanske på en moppe på väg till Gotland?
Det finns ingen början, och därför inte heller något slut.

En sån som dig ska man vara rädd om, och det är jag för ingen har någonsin förstått mig som du.

Annandag jul var det senaste beviset på att tiden inte tagit din förmåga att förstå mig.

Dig.

Hjärnan i gänget.

Jag är bakdelen.

Åsnebakdel!

Jag vet att vi en gång sitter där du och jag, men varsin unge eller ett par,

och då är det dags igen.

Ingen tid innan dess går förlorad för varje dag samlar jag kärlek i hjärta.

Pia-kärlek i din egen lilla vrå.

Och jag finns i din ficka, precis som du alltid sagt.

 

Den där sista veckan på vår andra gotlandssemester. När vi sade att allt skulle bli okej i samma ögonblick som vi båda började gråta.

Minns du?

Jag glömmer aldrig.

 

DU

 

DU är mitt lilla solsken. Solskenet i mitt hjärta. Du finns alltid där, även om vi ses alltför sällan, just nu.

Det blir bättre lilla du. Jag känner att jag har en riktig vän i dig och jag hoppas att ingen tid i världen ska kunna ta ifrån oss allt vi har. Vi har gått igenom för mycket tillsammans för att kunna tappa bort varandra.

Hoppas jag.

Tror jag.

Du är inte bara vacker. Du är så stark också.

Jag älskar dig.

Ulf.

Rebecka.

 

<3

Vissa stannar i hjärtat för alltid.

Är det dags, eller hög tid att flytta och har man bott in sig lite för mycket på ett ställe när man glömmer att ta på sig byxor när man ska till tvättstugan i huset mittemot?! Nej, självklart gick jag inte nakenfjärt. Vem har inte långkalsonger på dygnet runt såhär års? Och nej, självklart har jag inte så lite rena kläder kvar att jag måste gå i långisarna. Det är ju bara så jädra skönt. Småskämmigt kanske MEN, vem skulle å andra sidan se skillnad på mina smånoppriga everest-kallingar och tighsen/leggingsen som dagens ungdomar myser runt i? Ja inte jag iaf. Jag har ju inte ens fattat skillnaden mellan leggings och tights...om det nu finns någon.


Googlade bilder.

OMG det här håller onekligen på att bli värsta modebloggen!

 

Inte visste jag att den bok i min bokhylla som skulle bli mest välläst skulle skrivas av dig.

Du är nog den enda jag känner som säger att jag är vackrare utan smink.

När jag vet att du mår dåligt, mår jag dåligt. Jag blir ledsen av att du inte alltid är lycklig.

När man känner att något är fel fast man inte ens pratat på ett par dagar vet man att man har en nära band som man ska se till att hålla hårt i.

Du är min enda syster och dig kommer jag alltid hålla hårt i.

Vare sig det är jag som behöver dig, eller du som behöver mig.

Så håller jag hårt.

<3

 

I will always be your soldier. I´ll be marching by your side. I will be strong for you.

 

 

Idag är jag sjuk. Jag hann i alla fall ta på mig strumporna innan jag var tvungen att erkänna att man inte borde åka på VFU med feber och huvudvärk. Snoret kan väl gå an men det andra satte stopp. Vilken elev i trean/fyran bryr sig om vad en lärarstudent säger som låter som en bubblande fisk och dessutom bara utstrålar bedrövlighet?!
Nej, jag stannade hemma och blev peppad av världens bästa lillasyster och den här låten istället...

Jag känner verkligen att jag har stöd från Viktor när jag får kliva upp, enligt mig,  så här fantastiskt tidigt (05:30) Vilket säkert är ganska sent för vilken hantverkare som helst, men ändå...När jag går in i sovrummet runt sextiden för att hämta strumpor säger han i sömnen "Jaa". Shit. Om han svarar på frågor jag inte ens ställt är det inte så konstigt att han oftast inte kommer ihåg vad vi pratat om, kommit fram till och bestämt tillsammans...
Nu: Runskrift.

Anna är tre år yngre än mig. Man kan då tycka att vi är i samma generation och så, men hon påpekade kritiskt och indirekt att jag är gammal. Så är det, jag är äldre än henne och med detta helt klart gammal. Skarven för vilka som är gamla på riktigt måste alltså gå där någonstans mellan 1987 och 1990. Detta fastslås då utifrån att jag kommer ihåg den gamla reklamen för "Quick-Call" med tillhörande sång "Quick-Call, vart du än går, Qick-Call vart du än gåååår", för er som inte minns var Quick-Call en personsökare och för er som inte vet vad detta är är det en maskin man ringde till för att söka någon. Då visste de att de kunde ringa upp det numret som sökt dem så fort de hittat en telefon att ringa från. Det fanns alltså inte mobiltelefoner på den tiden. Yepp, den tiden har funnits!
Del två i fastslagningen handlar om att jag ringt från telefonkiosk, med telefonkort...

I say no more.