Åsa

don´t you agree?!

Den här helgen har varit jättefin. Såg på idol och bakade knäck i fredags, mysig kväll. Om än mycke väntan, redan från klockan tio på morgonen.
Klev upp lagom sent igår och gav oss ut på en paddlingstur. Paddlade rakt ut en stund för att sedan lägga oss i botten på kanoten och driva med vågorna tillbaka in till land. Det var fint att ligga där med Daniel, Minna och Cia och bara mysa av läget och prata om typ allt. Men det blev mycket saknad också. Väntan.
Kräftskiva till kvällen. Men jag var lite trött, och lite ensam, så jag valde att inte festa utan bara vara med. Skratta som alla andra och dansa en stund. Mysa tills jag blev trött och skippa östergården. Jag gick hellre hem för att vara själv en stund. Tro det eller ej, men tom jag behöver det! Låg och funderade på saker ganska länge. Huset var tomt, så där fanns bara jag och Anna Ternheim och ingen kunde störas av det. Men det var lite ensamt...eller väldigt. Längtade liksom.
Idag tog jag lång sovmorgon. Pysslade ihop lite födelsedagskort till flickorna som fyller kommande dagar. Längtade. Tog en lång dusch. Storstädade och tvättade som en tok. Nu sitter jag här och väntar och längtar nog bara egentligen.

Var så skönt att få prata ur sig allt med Pia i fredags. På något sätt känns det som det här är lika viktigt för henne som för mig. Eller, alltså. Jag kände mig liksom inte helt into it innan jag hade berättat för henne. Nu och alltid min framdel liksom. Hjärnan i gänget! [v]

Nu är det bara att hoppas på det bästa. Att det inte blir galet. Att den här helgen blev som det på något sätt var tänkt. Men visst är jag rädd alltid...det kan ju ha gått snett liksom. Kom bara tillbaka så jag kan få prata med dig om allt. Orkar inte vänta längre. Längta.

Det är helg på Sjövik och de flesta har åkt hem. Vi är några tappra kvar som roar oss med det som finns att roas av. Det är lungt och tyst och helt plötsligt känns det lite ensamt. Nu får vi helt plötsligt tid för oss själva och vi får tid att tänka på annat än det som händer i vår lilla sjöviksbubbla. Jag har fått tid att tänka på det som faktiskt, under tiden som jag är här, händer där hemma. Jag har börjat fundera igen och det är nog bra. Det var nog därför jag hade lite ont i magen igår. Idag är jag bara bakfull. Fundersam. Och varm av närhet som finns...till viss del.

Mördarleken omger oss och gör alla misstänsamma tokiga och smått otrevliga, men emellan åt så är vi ändå som vanligt...Sitter i soffan allihopa och skrattar åt idol. Sitter bland de andra på musik linjen och äter god mat två gånger om dagen. Åker ut på cykeltur mitt i natten utan lampor och springer runt i pyjamas och skitigt hår. Går upp på morgonen efter en god natts sömn och pillar i sig gröt och svartvinbärs te till frukost. Som på den gamla goda tiden. Eller sitter uppe till halv fem på morgonen och lyssnar på deppig musik, men skrattar ändå och sover till fikat dagen efter och äter en macka då istället.

Det är skönt att det finns många leenden här att glädjas av, när hemma känns för långt bort.
Saknar och längtar hem gör jag, men det känns mest när någon hör av sig, eller när jag för en stund blir själv. Annars trampar vi runt på varandra hela tiden. Men när jag sitter i bilen själv på väg till Fagersta eller när kvällen kommer och soff-chillet är slut, jag kommer hem till rummet och har fått sms...DÅ känns sjövik jobbigt långt bort från linköping...