Åsa

Japp, idag är insiktens dag. Nog har jag förstått efter tygkassar av toppklass, sadelskydd på cykelsadeln även vid plusgrader och kläder av bekväm rang prioriterad, att jag blivit just detta...tant! Men idag kände jag en nära-döden-känsla när jag såg posten på bordet från landstinget i Dalarna. Först såklart lite grann för att jag var övertygad om att de hittat något inälvsätande monster i magen på mig från någon gammal provtagning, men så småningom för att jag blivit kallad till gynekologisk cellprovtagning. Herregud utbrast hon, tanten, det trodde jag inte man gjorde förrän man var minst 25!? Jag har ändå över två år kvar men blev idag berövad min ungdom. Farväl sena nätter och tjejskvaller. Nu börjar pratet på riktigt om led- och muskelkrämpor och flängande mellan olika mataffärer för att utnyttja alla veckans rabbatkuponger. Man kan ju spara flera kronor på ett år!
Sjung om ungdomens lyckliga dar snarare än du tror är de över.

Nej jag ska inte göra ett försenat uttalande om Michael Jackson. Det lämnar jag åt andra. Jag är inte dum i skallen så jag förstår värdet i det han gjordet och inser även kvaliteten i mycket av det han visade världen, men som sagt, det var inte det det här skulle handla om...
Jag såg Robbie Williams på Tv för ett par veckor sedan. Han är för mig också både en popstjärna och popkung. MEN vad har hänt? Hela konserten lät lite småsur och gnistan i ögonen var lite klen. När han en vecka senare talade ut om sin förälskelse till den nya kvinnan i "Skavlan" var gnistan där igen...min fråga är kort och gott om postjärnors "performance-grnista" försvinner när de hittar kärleken?! Jag har inga fler exempel på rak arm men det torde kunna vara så...eller var han bara kackig i rösten den där kvällen?
Fatta pennan och svara till koden 22½jordsnurr.

Sedan måste jag bara lite kort påpeka, utan att utpeka, att särskrivningar tar knäcken på mig. Vid textgranskande hit och refererande dit går liksom särskrivningar bort men vägen är inte lång till att man sitter framför facebook eller fantastiskt kultiverade bloggar och självklart får man använda precis vilket språk man vill. Det gör jag (fröken luddig) också, men alltså...kommer särskrivningar av sig självt efter ett par år av talspråksskirvande eller är man bara lite för snabb med mellanslagstangenten i vår generation?!

Herr socka.

 

 

Nej, inga kultingar än...
Men i väntan på den kurslitteratur som jag borde börjat läsa för länge sedan och som förhoppningsvis kommer på posten idag tänkte jag bara tipsa om en bra låt, ett bra band och en snygg video.

 

Musikkollektivet, ett band från Stockholm som jag fått nys om genom Viktors klasskompis som polar med bandet. Håll till godo med svänget, jag bjuder ju på´t!

Precis på samma vis som min mor igår berättade om min kära lilla pappas nyförälskelse (i sin nya vedeldade värmepanna!) känner jag mig nu nyförälskad i lilla Melvin. Efter att Malte gått bort har jag liksom behövt honom än mer än innan och han verkar på något vis behöva oss mer. Igår satt han med oss i soffan i säker 45 minuter utan att bajsa, kissa eller bita sönder någon filt och efter det tog vi hem honom till buren ofrivilligt när den första bajskorven trillade ut. Detta har nog aldrig hänt innan. Efter fem-tio minuter har det stackars marsvin som tvingats sitta i en äcklig soffa skrikit ihjäl våra trumhinnor och kissat på allt som absorberar vätska.
En ny era i mitt liv har börjat, där jag sitter med vriden köksstol och äter frukost tillsammans med djuret på golvet som käkar hö. Jag tror det blir bra till slut.
Över och ut! (rim)

I onsdags var det den stora sorgens dag här på Herrhagsvägen.

Malte, den lilla mannen med det stora hjärtat var efter flera dagars plågsam urinsten tvungen att lämna oss och det var med stor sorg i hela kroppen vi klev utanför dörren till Falun djursjukhus´dörr med en tom bur.

Mycket kärlek betyder mycket sorg när kärlekens tid är över men de tre åren med Malte kommer alltid finnas i våra hjärtan.

PUSS

 

Klent Åsa, klent att inte uppdatera mer på bloggen än såhär!
Min ursäkt den här gången är en hägrande tenta som för övrigt går av stappeln imorgon. Mellan 13 och 18 sitter jag i aulan och tömmer min hjärna på allt vad andra baser, aritmetiska talföljder och bråkiga bråk heter. Japp tömma är vad jag gör. Förhoppningsvis går tentan bra och då kan mycket få stanna kvar på de där papprena jag lämnar ifrån mig med svettig hand strax innan sex om inte annat så måste jag antagligen börja om i april när det blir omtenta så ja, imorgon kväll är det en trött Åsa, med en tom hjärna men kanske med en lugnare själ som ligger på soffan och virkar amigurumi. Det är min nya last. Små, japanska underverk...

Smakprov från julhelgen när jag, mor och bror gick loss...

(För er som tycker att snuskgubben i slokhatt är obehaglig vill jag vidarebrfodra eventuella klagomål till Erik Wärn)

Om tentan nu skulle skita sig sitter jag i en riktig hög med skit för då kommer jag inte in på kursen jag sökt till i vår och även om jag skulle hitta en restplats på någon specialisering som jag kan läsa så länge så skiter det sig att skriva examensarbete med Madde i vår och det vore typiskt trist. Dessutom kommer jag kanske ha börjat en kurs och läst två veckor innan jag får resultatet vilket betyder att jag missar två veckor på den kurs jag kommer få byta till. Men detta är såklart om, och endast om ("if, and only if..." i Billstein när matematik generaliseras) jag missar på tentan. Vi får se helt enkelt.

Hur som helst så har jag en fantastisk dag att se fram emot den 7:e mars. På dagen kommer Viktors bror fantastiskt nog att åka Vasaloppet. Såklart ska vi dit och hejja även om vi inte ser ett skit för inte kan man ha bott i Dalarna under hela sin studietid utan att ha sett ett enda Vasalopp?! Men som om det inte vore nog med detta så har vi sjukt nog fått biljetter för att se den mystiske mannen Bob Log III på kvällen. Mannen, myten...spelar på en restaurang här i stan och när jag insåg att de sålde endast 100 biljetter till pirset av 50 bagis insåg jag att det nog var kört att köpa biljetter en vecka efter släpp, men döm om min helt crazeyiga förvåning och gissa om jag blev lycklig när tre biljetter blev våra. Knäppsöndag på Hammars (Hammer) där jag, Viktor och Erik fräser öronvaxet ur skallen när den ensamma svängkungen från Amerikas förenade stater knäcker Falun. Vem som hamnar i hans knä av oss tre låter vi vara osagt tills dagen är kommen!

 

 

Peace.

 

Nytt år, nya möjligheter och nytt hopp om positiva förändringar. Här är jag, vi och alla andra just nu och jag är avundsjuk på andra vid många tillfällen men jag är också stolt över mig själv vid andra. Om det vore nyår lite oftare skulle jag oftare få ny energi men jag har i alla fall valt rätt yrke för framtiden. Som lärare får man nya terminer två gånger om året och de ger mig minst lika mycket kick som nyår gör. Nu försöker jag igen...med allt. I år dansar jag mig igenom svackor.

You pick me up when I´m feeling down.