Pop stjärnors död och sär skrivningar.
Nej jag ska inte göra ett försenat uttalande om Michael Jackson. Det lämnar jag åt andra. Jag är inte dum i skallen så jag förstår värdet i det han gjordet och inser även kvaliteten i mycket av det han visade världen, men som sagt, det var inte det det här skulle handla om...
Jag såg Robbie Williams på Tv för ett par veckor sedan. Han är för mig också både en popstjärna och popkung. MEN vad har hänt? Hela konserten lät lite småsur och gnistan i ögonen var lite klen. När han en vecka senare talade ut om sin förälskelse till den nya kvinnan i "Skavlan" var gnistan där igen...min fråga är kort och gott om postjärnors "performance-grnista" försvinner när de hittar kärleken?! Jag har inga fler exempel på rak arm men det torde kunna vara så...eller var han bara kackig i rösten den där kvällen?
Fatta pennan och svara till koden 22½jordsnurr.
Sedan måste jag bara lite kort påpeka, utan att utpeka, att särskrivningar tar knäcken på mig. Vid textgranskande hit och refererande dit går liksom särskrivningar bort men vägen är inte lång till att man sitter framför facebook eller fantastiskt kultiverade bloggar och självklart får man använda precis vilket språk man vill. Det gör jag (fröken luddig) också, men alltså...kommer särskrivningar av sig självt efter ett par år av talspråksskirvande eller är man bara lite för snabb med mellanslagstangenten i vår generation?!
Herr socka.
Jag såg Robbie Williams på Tv för ett par veckor sedan. Han är för mig också både en popstjärna och popkung. MEN vad har hänt? Hela konserten lät lite småsur och gnistan i ögonen var lite klen. När han en vecka senare talade ut om sin förälskelse till den nya kvinnan i "Skavlan" var gnistan där igen...min fråga är kort och gott om postjärnors "performance-grnista" försvinner när de hittar kärleken?! Jag har inga fler exempel på rak arm men det torde kunna vara så...eller var han bara kackig i rösten den där kvällen?
Fatta pennan och svara till koden 22½jordsnurr.
Sedan måste jag bara lite kort påpeka, utan att utpeka, att särskrivningar tar knäcken på mig. Vid textgranskande hit och refererande dit går liksom särskrivningar bort men vägen är inte lång till att man sitter framför facebook eller fantastiskt kultiverade bloggar och självklart får man använda precis vilket språk man vill. Det gör jag (fröken luddig) också, men alltså...kommer särskrivningar av sig självt efter ett par år av talspråksskirvande eller är man bara lite för snabb med mellanslagstangenten i vår generation?!
Herr socka.
Kommentarer
Trackback