Home, there's no place like home.
Har börjar komma lite till rätta. har fått ordning på det mesta på rummet och det känns som mitt rum nu. Det är en liten bit till de andra och de jag bor med är väl inte helt lattjo, eller ok Gisela, 42 år, går timerlinjen...hon är skön! :D
Annars rullar det på, har fått lite inblick i terapi kursen. Ska ha praktik och vara personlig assisten åt en elev i den klassen också. Spela bruksensemble och sjunga i kör, läsa teroi och förhoppningsvis börja ta dragspelslektioner! :)
Än så länge är det mycket nytt och lite otäckt. Men alla här är snälla och allting är så vackert.
Jag och Minna var ute på cykeltur igårkväll och kikade på omnejden...det är onekligen vackert här. Nästan för vackert på sina ställen...
Sedan cyklade vi hem och såg idol med de andra i storgården. Trevligt.
När jag saknar alla där hemma och bara vill stryka runt i Linköping, när det känns som jag är på lite fel ställe och när jag saknar mina ludna smådjur, när jag inte har några grannar att springa till på söndagkvällen så som jag brukar göra hemma och när mormor och morfar är längre bort än ett par barfota steg på grusgården, när inte min själsfrände och framdel finns inom åtminstone ett par mil, och när familjen känns utspridd över hela Sverige.
Då lyssnar jag på Lasse och låtsas att jag sitter på en sten nere vid Värna sjön, eller kanske vid Stångån.
Då trivs jag här också...
It's getting better all the time
saknad
Spending someone's
Hard earned pay
You and me Sunday driving
Not arriving
On our way back home
We're on our way home
We're on our way home
We're going home
Two of us sending postcards
Writing letters
On my wall
You and me burning matches
Lifting latches
On our way back home
We're on our way home
We're on our way home
We're going home
You and I have memories
Longer than the road that stretches out ahead
Two of us wearing raincoats
Standing so low
In the sun
You and me chasing paper
Getting nowhere
On our way back home
We're on our way home
We're on our way home
We're going home
You and I have memories
Longer than the road that stretches out ahead
Two of us wearing raincoats
Standing so low
In the sun
You and me chasing paper
Getting nowhere
On our way back home
We're on our way home
We're on our way home
We're going home
We're going home
Better believe it
jagvilleinteåkaifråndigpia
stillsamt bekymerslöst
Tänk om livet var som ett stort kalas.
Alltså ett barnkalas, som när man var liten.
Då bjöd man hem alla man tyckte om,
ja nästan alla man kände!
och visste att man skulle bli bjuden tillbaka på deras kalas.
Det var man tvungen att göra.
Så fick man leka med alla sina kompisar hela dagen.
Sedan kom deras föräldrar och hämtade dem och så behövde man inte bry sig mera.
Städningen efteråt och alla spår som skulle sopas igen, allt som skulle lagas...
...det tog ens egna föräldrar hand om.
Hela dagen var alla glada.
Och alla var snälla mot varandra.
Alla trivdes på kalaset för man fick göra vad man ville.
Allt man ville.
Allt man tyckte om!
Man hade inga krav på presenter.
Inga krav på hur det skulle vara.
Alla barnkalas var ju likadana.
Lite fiskedamm, lite skattjakt, glass och tårta och sån´t.
Ingen skulle någonsin sakna något, för man satte aldrig några krav.
jag hade nog mitt sista riktiga kalas när jag fyllde 10.
det är åtta år sedan nu.
stillsamt bekymerslöst
feelingsandshit
Kanske delvis pga. virusinfektion i halsen...men också för att jag börjar känna mig tömd.
Tom.
Ligger med bara en lur i örat med snyftlista som går varm,
bara för att kunna höra allt med det andra.
Höra hur huset andas.
Höra hur det här rummet viskar om min 19 åriga själ.
Min själ ligger i allt här och mer och mer av det ligger nu i kartonger och plastkassar.
Spillror, bitar, skärvor, minnen
...alla delar av mitt liv ligger just nu mörkt nerpackat.
Helst av allt skulle jag bara komma iväg.
Iväg från all hets om att ses ”en sista gång”...det ÄR INTE sista gången...
Komma från ostrukturen i det här rummet,
för att så fort som möjligt få lite ny struktur..
på det nya stället.
Min nya plats.
Mitt liv.
Känner mig till viss del lurad och lämnad åt intet.
Jag har förvisso inte gjort någonting för att förhindra saken.
Men jag vill inte bli den tjatiga.
Jag vill att du ska vilja vara med mig också.
Men kanske var det just nu, jag behövde dig mer än någonsin.
det gjorde min födelsedag till den bästA
det gjorde allting så mycket vackrarE...
...igeN
And I´ll Follow You Tonight
Även om stjärnorna var på min sida och höll mig sällskap från bussen,
så var det ödsligt.
Så som det är här ute.
Men det var inte ödsligt vackert.
Idag var det ödsligt ensamt.
Har inte många gånger kännt mig så trygg som jag gjorde den natten.
Och utan att verka otacksam så känns inte allting så stabilt just nu.
Det händer saker som man inte rår på.
Vardagen är inte längre min vardag. Nu måste jag bygga upp en helt egen!
Vill bara känna mig sådär hemma som jag gjorde då.
Så nöjd som jag var då.
Vill bara vara sådär trygg med någon igen!
[ ]
etthundra saker som jag älskar;
2. Renbäddad säng.
3. Att sparka i höstlöven och lyssna på Nicolai Dunger.
4. Att nöta videokassetter med live konserter.
5. Tysta stunder på en brygga eller bergsklippa.
6. När det regnar och gatorna i stan luktar blöt asfalt.
7. Småbarnsskratt.
8. Att få ge bort en present som någon gläds av.
9. Fontäner som porlar.
10. Att skratta med någon som trillat.
11. Långpromenader utan mål och syfte.
12. Att bada med Rickard och Therese.
13. Fluffiga täcken.
14. Långa samtal på ett café.
15. Att dela täcke.
16. Pia.
17. När hela familjen äter frukost samtidigt.
18. När någon ler mot mig.
19. När solen skiner på gårdsgruset så att det blir alldeles varmt.
20. Att hämta ut biljetter på pressbyrån och få ett orange fodral från ticnet.
21. Överraskningar.
22. Potatis.
23. Att dela en flaska rödvin med Rickard.
24. Musik.
25. Att få riktiga brev på posten.
26. Ekorrar och Igelkottar som springer på marken, in i en buske.
27. Stångån.
28. Att mata småfåglarna på vintern.
29. Kladdkaka på söndagarna.
30. Hultsfred.
31. Att skicka efter skivor och få dem i ett paket.
32. Lukten i mormor och morfars garderob.
33. Att hitta pengar som man glömt i fickan.
34. Att hjälpa någon.
35. Sunes jul.
36. Att rida ut i skogen.
37. CD-skivor.
38. Fotografier.
39. Fina, lena stenar.
40. Trä smultron på strån.
41. Att umgås utan ord, kommunicera utan tal.
42. The Hives.
43. Maskeradkalas!
44. När någon litar på mig.
45. Gamla noter på gulnat papper.
46. Att pyssla egna vykort.
47. När vi skrattar vid middagsbordet.
48. Fest med vänner.
49. Mormor och morfar.
50. Bodylotion.
51. Glass i domkyrkoparken.
52. Att bada mitt i natten.
53. Att leka snöbollskrig och bygga snölyktor.
54. När det känns naturligt att berätta allt jag känner och tycker och tänker.
55. Att få välkomstpremier.
56. Att sova under bar himmel.
57. Doften av nyklipptgräs.
58. Teckningar som man fått av barn.
59. Att åka skridskor.
60. Läppestugan.
61. Jättekallt vatten med isbitar och gurkskivor i.
62. Att gå min och Pias runda på stan.
63. De som får mig att känna mig behövd.
64. Att plocka vårblommor och sommarbuketter.
65. Blandband.
66. Lisebergs resor.
67. Picknick med färska jordgubbar!
68. Fina handstilar.
69. Varma skor när man ska ut i kylan på vintern.
70. Kaffe latte mitt i natten.
71. Tekakor.
72. Grillkvällar.
73. Djur med lyckliga ögon.
74. Fingerplock på gitarr.
75. Solroskärnor.
76. Månsken.
77. Att skriva med tusch på tunt ritpapper.
78. Skiftet mellan årstider.
79. Myskväll i soffan.
80. Att sjunga.
81. Att få sms.
82. Ny tandborste.
83. Att tälta.
84. Att få hålla upp dörren åt någon.
85. Att baka bullar.
86. Åskoväder när man känner sig trygg.
87. Mysa blad hyllor och böcker på bibblan när hösten kommer.
88. När någon är så vacker att titta på att man blir nervöst glad.
89. Roadtrip med vänner.
90. Att dela och minnas gamla minnen och upplevelser.
91. Fruktbricka!
92. När man är busig och sprallig samtidigt som någon annan.
93. Att ligga på marken och titta på stjärnorna.
94. Att hålla någon i handen.
95. Att skicka vykort.
96. Tjocktröjor.
97. Att återupptäcka gamla favoritskivor.
98. Fiskmåsar som skriker.
99. Fuktig dimma om kvällarna.
100. Att längta efter någon man saknat och snart ska få träffa.
Tyck att de är små och menlösa.
Jag skulle lätt kunna spalta upp hundra till med lika lågt värde i dina ögon.
Eller i deras ögon.
Jag blir bara så trött på otacksamhet och för mig är det här det viktigaste som finns!
Vad vore jag utan småsakerna. Vad vore jag utan mina sandkorn?
...
Där finns en evigt öppen dröm där ingen frågar vem.
Varje litet hjärta gömmer på en vacker skatt.
Där bor de fina drömmarna och ditt glada skratt.
Husets fyra väggar skyddar dig mot storm och vind,
men torkar inte tåren jag såg just på din kind.
Men du är aldrig ensam, du finns så nära mig,
för i mitt lilla hjärta där finns jämt en plats för dig!
där finns jämt en plats för dig
Jag vet inte vad ord skulle hjälpa,
för jag har inget att säga.
Jag vet inte vad tröst skulle innebära,
för jag vet inte hur man gör.
Jag vet inte vad du behöver,
jag vet bara att det finns saknad.
Jag vill bara finnas här.
Vara den du väcker vilken tid på dygnet som helst.
För jag finns här.
VI finns här.
Din sorg är vår sorg. Precis som vi delat den förut.
Precis så som vi alla tre delat den glädje vi haft i varandra.
Den glädje vi inte får glömma.
Du måste veta att vi inte vill något annat än hjälpa dig med allt du kan tänka dig att överlåta till oss.
Vi vill att du ber oss, även om vi kanske står hjälplösa så måste vi hjälpas åt.
Vi ska mer än någonsin försöka.
För vi är tre.
Som alltid.
BÅP
and I´ll be there yes I will. You´ve got a friend
There was a time when you let me know what´s real
Sitter här på den bästa ön jag vet. bakom mig i sängen ligger den bästa jag vet och småsover efter gårdagens strapatser men ja är helnöjd. kan inte berätta om allt, det händer så sjukt mycket här som man bara vill tamed sig hem men det går inte. Båten skulle bli överfull.
Tänker på mycket. Men jag får hjälp att bearbeta och ignorera.
You had time.
Men visst blir jag "konfys" över både det en och det andra...vad vill du?!
och framförallt, vad vill jag.
För övrigt är det idag 21 dagar tillmin flytt. Känns konstigt? JA! Om jag är rädd? JA!! Komer det bli jobbigt som fan? Ja! Kommer jag sakna? EH JAAAA! Ska jag fixa det? Klart jag ska. Har ju trots allt 21 dagar kvar...oh god, det här är helt sjukt. Men en sak i taget, ordning på torpet pengar på fredag, dolidolidoli dopp dopp äggen...mjölet...mjölken!
Anyhow...sansa dig kvinna!
Igår var nog nästan den bästa dagen på något vis.
--> Bakfull på Soundtrack Of Our Lives, som spelade på gute i onsdags.
--> Åkte mc med Danne och Tobbe. Helt sjukt alltså, jag skojar inte, HELT SINNES. När man sitter där och tycker att det går långsamt när man åker i 110 km/h blir man nästan rädd av att förstå hur fort 200 km/h är! Men shit vilken känsla! Och som vi sade. Om de skulle obducera oss och kolla upp våra ansiktsmuskler efter kraschen så skulle de iaf se att vi skrattade och var glada precis innan vi dog.
Klockrenast i dumhet var väl ändå:
"Jag skulle helst vilja köra in i ett träd om jag skulle vurpa, då har man ju iaf något att ta tag i"
Jag säger inte vem, men hur många är alternativen?! :)...älskar dig!
Sedan blev det en utekväll av hejdundrande slag...kanske är därför jag känner mig lite krasslig idag! Yey!
Sjukt att jag bara istter här och gottar mig i glädje, men vad skulle man annars göra när amn vaknar ena dagen och hör;
"Försvinn, flug-jävels-jävel!"
och nästa dag;
"Nu har jag inte långt kvar"
Känns helt sinnes att sitta här med 5 dagar kvar till dagen D...Hives på skansen.
[ Ingen kan få mig att må som du gör, ingen kan få mig att känna allt det här, ingen kan få img att redan sakna så mycket. Du är så söt när du sover, du är så söt all existerande tid. Och jag kommer älska dig varenda sekund som jag fortfarande andas. Promenaden häromdagen i Norrlanda var den bästa på länge, eller kanske bästa någonsin. Det tog ett par kilometer av "Äsch, det är lungt, vi är inte ens ledsna" "Men gud, det här kommer vi fixa det är inget för oss, det är ingen fara"...och sedan tog det abra slut. Vem fan försökte vi ljuga för?! Det var ju bara vi där. Bara du och jag! Insåg själva hur jävla löjliga vi var. Tog varandra i handen, och med en gnutta skratt i halsen grät vi ur oss all saknad vi redan känenr. Vi ska ju alltid ha varandra där. Precis vid sidan av varandra. Blir helt nöt-tokig vid tanken på att vi inte kommer ha varandra på armlängds avstånd....jämnt. Men snart är vi tillbaka både du och jag och jag tänker inte försvinna någonstans. Inte över huvud taget, för är det någon ja alltid kommer ha i mitt sinne så är det du...Och det jag menar är att det här är blodigt allvar. Där är trots allt bara två av oss. Like; Two of us. Du har lärt mig vad som är på riktigt.hallelujah. you´re gonna be the one that saves me ]
.
"Som jag sa, du är allt jag vill ha!"