Åsa

Ligger i sängen ganska tidigt.
Kanske delvis pga. virusinfektion i halsen...men också för att jag börjar känna mig tömd.
Tom.
Ligger med bara en lur i örat med snyftlista som går varm,
bara för att kunna höra allt med det andra.
Höra hur huset andas.
Höra hur det här rummet viskar om min 19 åriga själ.
Min själ ligger i allt här och mer och mer av det ligger nu i kartonger och plastkassar.
Spillror, bitar, skärvor, minnen
...alla delar av mitt liv ligger just nu mörkt nerpackat.
Helst av allt skulle jag bara komma iväg.
Iväg från all hets om att ses ”en sista gång”...det ÄR INTE sista gången...
Komma från ostrukturen i det här rummet,
för att så fort som möjligt få lite ny struktur..
på det nya stället.
Min nya plats.
Mitt liv.

Känner mig till viss del lurad och lämnad åt intet.
Jag har förvisso inte gjort någonting för att förhindra saken.
Men jag vill inte bli den tjatiga.
Jag vill att du ska vilja vara med mig också.
Men kanske var det just nu, jag behövde dig mer än någonsin.