Ny hobby

När jag åker hem från jobbet är jag allt som oftast dötrött i huvudet. Så trött att jag inte vill tänka mer på jobb och de flesta radioprogram som går på eftermiddagarna är helt utom min smak. För att spänna av och koppla bort har jag därför skaffat mig en ny hobby. Vanligtvis bryr jag mig inte så mycket om de bilar jag möter men för att skapa avkoppling har jag nu börjat kika på alla som sitter i de mötande fordonen. Det finns kanske inte så mycket att säga efter denna korta empiriska studie men det är ändå sjukt vad mycket folk petar i näsan i bilen på eftermiddagarna! Kanske är de på väg hem från väldigt dammiga och lortiga jobb eller så har de låtit bli hela dagen för att någon alltid skulle se det om de gjorde det tidigare, vad vet jag. I bilen kanske de liksom jag slappnar av och känner att de är ifred, för vem skulle glo in i mötande bilar? Själv föredrar jag att skruva upp en skiva till orimlig volym för att blåsa ur dagens funderingar ur skallen istället för att peta ut dem ur snoken...




Gardinförbannelse

Gårdagen var en sådan där dag då inget egentligen kunde gå fel, men som ändå på något märkligt vis gjorde det. Eller fel, och fel. Såhär i efterhand känns mina reaktioner smått banala men så är det ibland när man varit vaken sedan 04:42. Det klär inte riktigt mig men så ser måndagarna ut. Jag klev med gott humör in genom dörren lite efter fem efter att duktigt ha handlat och tankat både bil och gräsklippardunk på vägen hem utan att tappa modet. Lika fröjdigt fortsatte jag så och tänkte mig att sy klart de gardiner som ska sitta i Viktors rum som (äntligen) börjar ta form. Tji fick jag och ve och förbannelse.
Jag räknade med att sy fyra knytband till hissgardinerna. Tjusigt. Marinblå hissgardiner. Händigt, driftigt att sy egna. Har jag intalat mig själv. Till min förskräckelse slås jag av tanken att det för sjutton behövs åtta stycken till två gardiner. ÅTTA! Fyra klara, tyget så gott som slut.
I denna stund svär Åsa lite, men inte så högt. Hon intalar sig själv att det här löser du, kom igen. Det här är ju inget att bli arg över.
Det blev jag inte heller. Inte till en början. Till slut fick jag och mitt låga blodsocker motvilligt ge upp för att hämma ilskan som kom krypande. Jag tvingade fram två remsor till ut kvarvarande tyg och sade sedan till Viktor att jag måste sluta innan jag blir arg på riktigt. Det gjorde jag och ordnade sedan de lister som ska finnas i gardinderna som kanske någon gång blir klara. Men inte en dag efter jobbet när jag varit vaken sedan 04:42. Det klär inte mig och mitt svajiga blodsocker.
Till på köpet ordnas en list till gardinen i köket som har hängt käckt på svaj sedan april och efter att ha bockat av detta blev livet lite, lite ljusare igen.

Inlägg utan bilder.

Jag brukar föredra att skriva och publicera blogginlagg med tillhörande bilder. Det blir liksom lite mer spännande och levande så, men idag finns anledning att göra det motsatta.

Igår slutade jag jobbar vid fyrasnåret, stannade till på Ica på hemvägen och så fort jag fått av mig jobbväska, matlåda, musikpärmspåsen och krypit i den mjuka helgbrallan så gav vi oss iväg. Jag, Viktor, liggunderlaget, filten, kakorna, chipsen, solglasögonen, den torra cidern som stått sig kall i kylskåpet i över en vecka och champagneglasen.

Nere vid sjön, i slänten som sluttar mot solen på eftermiddagen satt vi sedan utan klocka för att slippa tänka på tiden. Därav den medvetet valda saknaden av både kamera ocheller mobil. Alltså inga bilder i detta inlägg, men oh sicken skön början på en fantastisk helg.


<3

Ordning och reda, pengar på tisdag.

Japp, för att på tisdag är det lön och det gör inte ett dugg. Jag brukar aldrig räkna ner till lön för det brukar sällan vara särskillt näta tomt på kontot men nu ekar det snart. Idag har jag veckohandlat, och då har jag verkligen handlat för en hel vecka på sju dagar med inkluderade matlådor och hela kalaset gick på 112:-.
Om vi äter lyxmat? Inte direkt. Om vi svälter? Inte alls! Det vore genant att gnälla med mat på bordet, värmen påslagen i elementen och tv-avgiften betald.

Här hemma har vi som rutin att Viktor lagar maten. Inte mig emot, han är så duktig på mat och jag är duktig på att äta. Dessutom har jag för dåligt tålamod för att laga god mat och för många andra saker som jag vill göra. Därför hör till rutinen att jag plockar/städar medan Viktor lagar mat, annars skulle jag leva med dåligt samvete, det erkänner jag. Idag skulle jag hugga tag i matrummet tänkte jag men jag hann inte längre än att tänka det förrän Viktor kom upptassande för trappan och upplyste mig om att jag kanske lika gärna skulle kunna städa "mitt eget" rum istället. Jag förstår inte vad han menar... Som att det skulle behövas.



Vi ses på andra sidan strutureringen av pyssel. Med viss risk för sjukskrivning resten av veckan!