Vinter i två dagar...än så länge.
Det är verkligen vinter här i Falun. I alla fall just nu.
Det kan ju vara borta imorgon, men det känns på riktigt när det ligger två decimeter fast det är kramsnö!
Sådan här vinter kan jag inte minnas att jag fått uppleva på ganska länge. Inte i slutet på november i alla fall.
Det brukar knappt komma någon snö som ligger kvar innan jul!
Besvikelsen kommer väl när man åker söderut framåt julhelgen...
...och det bara är slaskigt och grått.
Jag tror faktiskt inte att de har det lika fint hemma som vi har det här just nu.
Så snart jag är klar med tentan, och det börjar faktiskt likna något nu :),
ska jag försöka gå ut och ta en riktigt härlig vinterpromenad!
Det är lika bra att passa på!
Hm...jag vet inte riktigt hur det ska gå till att få ut bilen från parkeringen...:/
Haha!
Hemtenta...
Blä...jag hade en förhoppning om att det skulle flyta på lika smärtfritt som sist jag skrev, men man kan väl inte ha sådann innerlig tur jämnt. Jag har liksom kört fast, och det är inget roligt, när det enda man kör fast i är hur man ska skriva. Vet jag bara vilket upplägg jag ska ta mig till så brukar det bara komma. men inte den här gången.
Den här gången måste jag nog anstränga mig lite. Fy vad tråkigt. Men nu har jag varit vaken i en timme utan att skriva ett enda ord...på tentan iaf. Så nu gäller det!
Den här gången måste jag nog anstränga mig lite. Fy vad tråkigt. Men nu har jag varit vaken i en timme utan att skriva ett enda ord...på tentan iaf. Så nu gäller det!
Oj oj oj.
Titta så små vi var!
Jag saknar det.
Jag saknar dig.
Jag saknar det.
Jag saknar dig.
Kvällens hetaste tips.
Ännu en ensam dag/kväll. Jag skulle ha åkt till Borlänge och lyssnat på Viktor i What about a band, Mcmon and the mighty vibes och något sing/songwriting band...MEN eftersom jag fortfarande (sedan förra fredagen) har feber så blev jag kvar hemma igen. Jag har diskat och pluggat massor, vilket gör att jag blir ledig imorgon på min inläsningsdag. (JÄTTESKÖNT!!!, och kanske julhandel)
Och, jag har dessutom fixat lite mys-ljus-lyktor till balkongen. Det är alltid så svårt att fixa levande ljus utomhus såhär års. Men jag tror jag har kommit på knepet. SÅ mitt tips ikväll blir;
*trumvirvel*
*TADA*
TACOSÅSBURKAR!!!
...is the shit, de är så höga att inget (typ) kan blåsa ut ljusen i dem. Ännu bättre om de kan hänga med lite tak, men något över sig, då snöar det inte in heller.
Det var bara det :)
Och, jag har dessutom fixat lite mys-ljus-lyktor till balkongen. Det är alltid så svårt att fixa levande ljus utomhus såhär års. Men jag tror jag har kommit på knepet. SÅ mitt tips ikväll blir;
*trumvirvel*
*TADA*
TACOSÅSBURKAR!!!
...is the shit, de är så höga att inget (typ) kan blåsa ut ljusen i dem. Ännu bättre om de kan hänga med lite tak, men något över sig, då snöar det inte in heller.
Det var bara det :)
Lycka är att uppskatta saker, speciellt de små!
She´s a rainbow.
Stones alltså. Hittar inte ord för att förklara vilken magi jag finner i så många av deras låtar, samtidigt som det är en fasansfull kvalitet i allt de gör/har gjort. Man vill nästan gråta så bra är det. Åtminstone är det en sjuk glädje som pirrar genom den här lägenheten på herrhagsvägen! :D Som det nästan bara kan bli, när man plockar fram en skiva som man inte lyssnat på på alltför länge och inser, återigen, hur galet bra det är!
Jag känner nästan lite om min bror sade med gråten i halsen om sina idoler i AC/DC..."De är ju ändå så gamla så man måste ju tänka på att någon av dem kanske dör snart...bandet skulle inte vara komplett om någon av dem försvann liksom"
Och jag håller med. Sådana stjärnor som tex Rolling Stones, AC/DC, Beatles osv är de där omänskliga, som alltid funnits (iaf för min generation) där. Jag kommer ihåg när jag gick i sjundeklass, mamma hade hämtat mig efter skolan och det var fredag eftermiddag. Vi hade helghandlat lite på Ica getingen i Åtvidaberg (!) och satte oss i bilen för att åka hem. Jag knäppte på radion där de berättade att Geroge Harrison gått bort. OJ! så jag grät...Samma sak när Joe Strummer gick bort för ett par år sedan. Man blir liksom så ledsen när man tänker på vilket otroligt stort hål det blir i musikvärlden när en sådan människa försvinner!
Tillbaka till verkligenheten, så är jag ensam ikväll. Jag, Viktor och hans vän Torsken skulle åka till Borlänge och lyssna/titta på Markus Berg och Kultiration. (För övrigt, helt fantastiskt, svängig och stärkande reaggie kontra folkmusik på svenska) MEN Åsa är sjuk, har ahft feber i en vecka nu, och börjar tröttna. men jag tröstar mig själv med att plocka in nyheter (gamelheter mest iof) på mp3 spelaren. Så imorgon blir det en lång, lång promenad om vädret tillåter, mycket musik, och frisk luft för tillfrisknandet.
Det är skönt att vara ensam ibland när man bor så här, men jag ska inte låtsas att jag inte längtar efter att han ska komma hem, och att det inte pirrar så mycket i hela kroppen att jag vill skrika när jag tittar in i de där ögonen och de tittar tillbaka. Det är så mycket kärlek här!
Jag känner nästan lite om min bror sade med gråten i halsen om sina idoler i AC/DC..."De är ju ändå så gamla så man måste ju tänka på att någon av dem kanske dör snart...bandet skulle inte vara komplett om någon av dem försvann liksom"
Och jag håller med. Sådana stjärnor som tex Rolling Stones, AC/DC, Beatles osv är de där omänskliga, som alltid funnits (iaf för min generation) där. Jag kommer ihåg när jag gick i sjundeklass, mamma hade hämtat mig efter skolan och det var fredag eftermiddag. Vi hade helghandlat lite på Ica getingen i Åtvidaberg (!) och satte oss i bilen för att åka hem. Jag knäppte på radion där de berättade att Geroge Harrison gått bort. OJ! så jag grät...Samma sak när Joe Strummer gick bort för ett par år sedan. Man blir liksom så ledsen när man tänker på vilket otroligt stort hål det blir i musikvärlden när en sådan människa försvinner!
Tillbaka till verkligenheten, så är jag ensam ikväll. Jag, Viktor och hans vän Torsken skulle åka till Borlänge och lyssna/titta på Markus Berg och Kultiration. (För övrigt, helt fantastiskt, svängig och stärkande reaggie kontra folkmusik på svenska) MEN Åsa är sjuk, har ahft feber i en vecka nu, och börjar tröttna. men jag tröstar mig själv med att plocka in nyheter (gamelheter mest iof) på mp3 spelaren. Så imorgon blir det en lång, lång promenad om vädret tillåter, mycket musik, och frisk luft för tillfrisknandet.
Det är skönt att vara ensam ibland när man bor så här, men jag ska inte låtsas att jag inte längtar efter att han ska komma hem, och att det inte pirrar så mycket i hela kroppen att jag vill skrika när jag tittar in i de där ögonen och de tittar tillbaka. Det är så mycket kärlek här!
Nono
Ikväll när jag släcker lampan och det blir mörkt, när det är dags att sova, kanske jag borde bli rädd. Nog för att Viktor sover hos sin mor och far inatt, men jag är inte ensam i mörkret. Hos mig har jag Nono, min nya kompis. :) Nu är varken mörkret eller några konstiga ljud läskiga längre!
Sov gott!
Sov gott!
maktlöshet
jag hatar den här fasliga känslan av total maktöshet, och även att jag vet att min egen maklöshet är otroligt ilands-problem artad så kväver den mig. känslan av att inte hinna med allt som ska hinnas med, känslan av att inte räcka till, känslan av att vilja mer än man någonsin skulle kunna orka men att ändå inte kunna dämpa de där kraven på sig själv...att inte ens kunna skärpa självdiciplinen så pass mycket att man åtminstone är helt fokuserad hela tiden. vore man det skulle man åtminstone spara lite tid. jag vill så gärna stanna upp och njuta, jag vill se allt och jag vill göra allt det där som gör mig lycklig, men även det gör mig stressad, och unnar jag mig själv lite så kallad (inplanerad) fri tid för avkoppling så blir det ändå strikt och inramat för att hinnas med. det där totala lugnet infinner sig aldrig och det gör mig mer tokig än vad jag redan är.
If you let me stay over...
But if you let me stay over
I'll try to keep you safe
I've got an army of skeletons
To chase your demons away.
Helt knasigt. Tjugo år gammal, bor i stans lungaste område, högst upp, sovermed låst dörr och somnar max fem minuter efter jag lagt mig. Ändå vill jag ha dörren öppen till sovrummet på kvällen när jag går och lägger mig. Otippat att bli mörkrädd när man är så här stor, men jag får väl skylla på att jag inte är van att ha rullgardin. Det var ju trots allt tio år sedan sist! :)
Förutom det så är allt som vanligt. Skolan rullar på i hiskelig fart och jag har snart gjort min första termin. Helt sjukt! Och förfärligt sorgligt att vi splittras efter jul. Vi är bra som vi är...nästan iaf.
har dessutom fått erbjudande om att ta ett år off och jobba på skolan där jag har min VFU. En av tjejerna som jobbar där ska vara mammaledig från maj nästa år och hon tyckte att ajg kunde hoppa in som vikarie ett år. Det vore phett för pengarnas skull. Men jag har ju pluggmotivationen kvar och stället är nog inte det bästa...iaf inte för mig. Men det är värt att tänka på både en och två gånger till, för det är en bra chans. Både till lite vila i plugget, erfarenhet och en lite annan ekonomisk ram att röra sig i.
Jag längtar till jul. Det ska bli så mysigt att komma hem!
I'll try to keep you safe
I've got an army of skeletons
To chase your demons away.
Helt knasigt. Tjugo år gammal, bor i stans lungaste område, högst upp, sovermed låst dörr och somnar max fem minuter efter jag lagt mig. Ändå vill jag ha dörren öppen till sovrummet på kvällen när jag går och lägger mig. Otippat att bli mörkrädd när man är så här stor, men jag får väl skylla på att jag inte är van att ha rullgardin. Det var ju trots allt tio år sedan sist! :)
Förutom det så är allt som vanligt. Skolan rullar på i hiskelig fart och jag har snart gjort min första termin. Helt sjukt! Och förfärligt sorgligt att vi splittras efter jul. Vi är bra som vi är...nästan iaf.
har dessutom fått erbjudande om att ta ett år off och jobba på skolan där jag har min VFU. En av tjejerna som jobbar där ska vara mammaledig från maj nästa år och hon tyckte att ajg kunde hoppa in som vikarie ett år. Det vore phett för pengarnas skull. Men jag har ju pluggmotivationen kvar och stället är nog inte det bästa...iaf inte för mig. Men det är värt att tänka på både en och två gånger till, för det är en bra chans. Både till lite vila i plugget, erfarenhet och en lite annan ekonomisk ram att röra sig i.
Jag längtar till jul. Det ska bli så mysigt att komma hem!
Verksamhetsförlagd utbildning
Jag är inte den som vill tala illa om människor. Det får jag inte ut någonting av, men det här blogginlägget är kanske snarare självförsvar?! Jag är ju också en männsika och borde nog ibland skämmas för hur mina medmänniskor faktiskt agerar. Ibland är det verkligen riktigt pinsamt!
Nu kanske jag känner att det här är ännu mer relevant för mig, med tanke på att jag läser till lärare, vistas bland dem, och skäms!
Har varit på min VFU skola första dagen för den här perioden och ska vara där den här veckan. Och det är så pinsamt. Vuxna människor som springer och pratar skit om varandra, på varsin sida av en därr, istället för att bara öppna dörren och prata med varandra. De slåss om vem som har den bästa pedagogiken och vem som kan mest genom att inte aceptera varandras förslag, vilket gör att arbetslaget ofta kör fast, som det just nu ser ut i tex ommöblering som bara står stilla, inköpslistor som till slut ingen vill skriva och barns utveckling som står helt stilla! Jag blir verkligen tokig på att de inte bryr sig mer om barnens bästa (alltså anledningen till att de är där och vad de har för yrke), än sin egen stolthet.
Nu lutar ju jag för tillfället mer mot grunskolans tidigare år, men om jag hamnar på en förskola ska inte jag bete mig som en stalltjej som slåss för att övertyga alla om att hennes kunskaper om hästvård är bäst och att hon har den i särklass bästa ryktlådan.
Vi pratar liksom om människor här!!
Samma frustration som jag kände i somras när jag jobbade på äldreboende känner jag nu, och jag frågar mig fortfarande;
HUR kan man välja att över huvud taget jobba med människor när man inte bryr sig om hur andra i ens omgivning har det?!
Tur att det finns de som har hamnat rätt iaf! Synd bara att de inte är fler, just där jag är just nu!
Nu kanske jag känner att det här är ännu mer relevant för mig, med tanke på att jag läser till lärare, vistas bland dem, och skäms!
Har varit på min VFU skola första dagen för den här perioden och ska vara där den här veckan. Och det är så pinsamt. Vuxna människor som springer och pratar skit om varandra, på varsin sida av en därr, istället för att bara öppna dörren och prata med varandra. De slåss om vem som har den bästa pedagogiken och vem som kan mest genom att inte aceptera varandras förslag, vilket gör att arbetslaget ofta kör fast, som det just nu ser ut i tex ommöblering som bara står stilla, inköpslistor som till slut ingen vill skriva och barns utveckling som står helt stilla! Jag blir verkligen tokig på att de inte bryr sig mer om barnens bästa (alltså anledningen till att de är där och vad de har för yrke), än sin egen stolthet.
Nu lutar ju jag för tillfället mer mot grunskolans tidigare år, men om jag hamnar på en förskola ska inte jag bete mig som en stalltjej som slåss för att övertyga alla om att hennes kunskaper om hästvård är bäst och att hon har den i särklass bästa ryktlådan.
Vi pratar liksom om människor här!!
Samma frustration som jag kände i somras när jag jobbade på äldreboende känner jag nu, och jag frågar mig fortfarande;
HUR kan man välja att över huvud taget jobba med människor när man inte bryr sig om hur andra i ens omgivning har det?!
Tur att det finns de som har hamnat rätt iaf! Synd bara att de inte är fler, just där jag är just nu!