She´s a rainbow.
Stones alltså. Hittar inte ord för att förklara vilken magi jag finner i så många av deras låtar, samtidigt som det är en fasansfull kvalitet i allt de gör/har gjort. Man vill nästan gråta så bra är det. Åtminstone är det en sjuk glädje som pirrar genom den här lägenheten på herrhagsvägen! :D Som det nästan bara kan bli, när man plockar fram en skiva som man inte lyssnat på på alltför länge och inser, återigen, hur galet bra det är!
Jag känner nästan lite om min bror sade med gråten i halsen om sina idoler i AC/DC..."De är ju ändå så gamla så man måste ju tänka på att någon av dem kanske dör snart...bandet skulle inte vara komplett om någon av dem försvann liksom"
Och jag håller med. Sådana stjärnor som tex Rolling Stones, AC/DC, Beatles osv är de där omänskliga, som alltid funnits (iaf för min generation) där. Jag kommer ihåg när jag gick i sjundeklass, mamma hade hämtat mig efter skolan och det var fredag eftermiddag. Vi hade helghandlat lite på Ica getingen i Åtvidaberg (!) och satte oss i bilen för att åka hem. Jag knäppte på radion där de berättade att Geroge Harrison gått bort. OJ! så jag grät...Samma sak när Joe Strummer gick bort för ett par år sedan. Man blir liksom så ledsen när man tänker på vilket otroligt stort hål det blir i musikvärlden när en sådan människa försvinner!
Tillbaka till verkligenheten, så är jag ensam ikväll. Jag, Viktor och hans vän Torsken skulle åka till Borlänge och lyssna/titta på Markus Berg och Kultiration. (För övrigt, helt fantastiskt, svängig och stärkande reaggie kontra folkmusik på svenska) MEN Åsa är sjuk, har ahft feber i en vecka nu, och börjar tröttna. men jag tröstar mig själv med att plocka in nyheter (gamelheter mest iof) på mp3 spelaren. Så imorgon blir det en lång, lång promenad om vädret tillåter, mycket musik, och frisk luft för tillfrisknandet.
Det är skönt att vara ensam ibland när man bor så här, men jag ska inte låtsas att jag inte längtar efter att han ska komma hem, och att det inte pirrar så mycket i hela kroppen att jag vill skrika när jag tittar in i de där ögonen och de tittar tillbaka. Det är så mycket kärlek här!
Jag känner nästan lite om min bror sade med gråten i halsen om sina idoler i AC/DC..."De är ju ändå så gamla så man måste ju tänka på att någon av dem kanske dör snart...bandet skulle inte vara komplett om någon av dem försvann liksom"
Och jag håller med. Sådana stjärnor som tex Rolling Stones, AC/DC, Beatles osv är de där omänskliga, som alltid funnits (iaf för min generation) där. Jag kommer ihåg när jag gick i sjundeklass, mamma hade hämtat mig efter skolan och det var fredag eftermiddag. Vi hade helghandlat lite på Ica getingen i Åtvidaberg (!) och satte oss i bilen för att åka hem. Jag knäppte på radion där de berättade att Geroge Harrison gått bort. OJ! så jag grät...Samma sak när Joe Strummer gick bort för ett par år sedan. Man blir liksom så ledsen när man tänker på vilket otroligt stort hål det blir i musikvärlden när en sådan människa försvinner!
Tillbaka till verkligenheten, så är jag ensam ikväll. Jag, Viktor och hans vän Torsken skulle åka till Borlänge och lyssna/titta på Markus Berg och Kultiration. (För övrigt, helt fantastiskt, svängig och stärkande reaggie kontra folkmusik på svenska) MEN Åsa är sjuk, har ahft feber i en vecka nu, och börjar tröttna. men jag tröstar mig själv med att plocka in nyheter (gamelheter mest iof) på mp3 spelaren. Så imorgon blir det en lång, lång promenad om vädret tillåter, mycket musik, och frisk luft för tillfrisknandet.
Det är skönt att vara ensam ibland när man bor så här, men jag ska inte låtsas att jag inte längtar efter att han ska komma hem, och att det inte pirrar så mycket i hela kroppen att jag vill skrika när jag tittar in i de där ögonen och de tittar tillbaka. Det är så mycket kärlek här!
Kommentarer
Postat av: Jocke
Ni är underbara båda två! Jag hjärta er! :D
Postat av: Brorsan
Ja jisses. :)
Berättade jag om den gången en lärare sa att Malcolm Young hade dött?
"Det var ju längesen..." typ... Som om inte jag skulle vetat det i så fall, men ibland vågar man inte lite på sig själv. Satt nog och googlade i en timme för att verkligen kunna konstatera att det inte var sant.
Och det var det ju inte!
Puss!
Trackback