Åsa

det var bara det, och en massa tankar.

tid går fort.
den går fort ifrån människor och kommer inte tillbaka.
Jag har hunnit med mycket.
Jag har fått möjligheter att vara med, och lära känna så många fantastiska människor under flera års tid.
undrar om de förstår...

Inser det nu, när det är dags att ge sig av.
Är det nu det är dags att ångra.
Är det kanske så man saknar.
Det som man hade och alltid vill ha.
eller det man aldrig fick och aldrig har en chans att komma nära igen...

Är det genom ångern jag lär mig att gilla, sakna och värdesätta?!

jag hoppas vi får frihet till evighet.

Sunrise sunset, finding  my way back.

kors i taket vilken kväll den gångna onsdagen blev.
Fyra galna brudar, (inga namn nämnda av säkerhetsskäl, polisen är efter dem)
Fyra taggade sinnen.
Fyra glada själar.
För en kväll glömde vi allt, släppte ALLA hämningar och levde bara bara bara för stunden.
...och; det hjälpte!!
Alla hade, som jag förstått det, en splendid kväll och jag kan inte annat än tacka för den och inse att utan er hade det blivit trist!...och ok, jag lovar väl...
Ska ska försöka ännu mer att inte berätta för någon! haha ;)
Haken jag har var ju ändå bara en dröm.
Din hake är dokumenterad verklighet! :S

Takk Pia, för långpromenaden, körsbärsplockningen på malmslättsvägen, sovplatsen på mattan (say what!?) och platsen i ditt hjärta. Där finns jag alltid kvar.
Trots allt är det du och jag om en vecka. Lovley.

Och...okej, jag blev förälskad idag igen!
Rickard gjorde ett strålande framträdande.
"Die" rakt in i alla hjärtan.
Vackert. Desperat. Förkrossat, Eilen.
Ojojoj vad jag gillar det där du gör!

En skymt av någonting som skulle kunna vara någon vacker, fast gammal.
Men det var något gammalt, fast oh så strålande vackert.
Den vackraste person jag hade träffat någonsin.
Vi snackar 20 meters avstånd, vi snackar kille i solglasögon, på väg i en riktigt.
Bestämt men coollungt.
Stadiga steg i nya skor.
Och alla mina gudar.
Du såg helt otrolig ut.
Sedan försvann du igen.
Som alla gånger.
Kanske den sista.
ingen vet.

Jag har konstant ont i magen. Inte jätte illa hela tiden. Inte alls, men ett krypande ont som ligger där. Mamma trodde först det var "gammal stress" som inte hanns med i våras men har krupit sig fram nu.
Men nu har jag förstått precis vad det är som händer.
Min kropp varken har haft tillfälle eller vill släppa ut all sorg. Jag har skrattat mycket de senaste dagarna. Jag har varit lycklig. Jag är snart klar med min lista på hundra saker. Så jag mår bra. Förutom de stunder då någon eller något påminner mig. När jag träffar Gitte och vi gråter. Eller när det springer förbi en liten kuse på Tv, i en hage eller bara ett reklamblad skymtar förbi. Ridbyxorna hänger fortfarande framme i mitt badrum, fast det var nästan två månader sedan jag använde dem senast. De luktar fortfarande gott och mysigt av henne. Ju mer jag tänker på det, desto mer gurglar smärtan upp sig och kaxar mot sig. Jag trodde inte sorg och saknad bokstavligt kunde göra ont.

Jag har sån tur. Jag har landsvägar att springa av mig all överenergi på.
Jag har saker att se fram emot. Framför allt gotland, men den som jag VET gör mig gott. Jämnt och alltid. Kärlek, paw ricktith...
Men nu har jag också onsdag. Platens. Jag gillar det stället.

Med goda vänner, som förstår och hjälper en,

vykortsterapi och svenska psalmer

ska jag ta mig genom det här med.

Härlig är jorden,
Härlig är Guds himmel,
Skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
Riken på jorden
Gå vi till paradis med sång.  

Tidevarv komma,
Tidevarv försvinna,

Släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
Tonen från himlen
I själens glada pilgrimssång.

Änglar de sjöngo
Först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
Frid över jorden Herren bjöd.

Gå till trägårn´den 21:e.
Kan garantera åtminstone en snygg kille.
Och bra musik.

http://heybonnie.com/working/giveup.mp3
Lyssna och inse vad du inte för något i världen vill missa.

Ikväll har jag gråtit ögonen torra.
Smärtan efter saknaden till dig strålar genom hela kroppen och ger aldrig med sig.
Aldrig kommer det här tomrummet kunna fyllas av något annat.
Aldrig kommer vi glömma dig och alla stunder i din närhet.

Nu får du springa igen.
I hästhimlen finns ingen smärta och ingen sjukdom som kan hindra dig från det.

Helt sjukt att en människa, en ynka liten tjej, kan rädda någon annan i situationer som svider.
Räckte att träffa just dig en stund idag för att inse vad jag faktiskt har och att det är det enda jag behöver. Verkligen behöver på riktigt!

Hade den bästa stunden på hela sommarlovet so far, och jag kan inte annat än hålla med dig...
"Jag peppar så förbannat mycket på nyår"


Lovers are lonely (men vem bryr sig om det, vi är ensamma tillsammans)

Förhoppningar är bara ett nödvändigt ont som vi människor tar oss till för att fly undan verkligheten.

Jag hade lovat mig själv att inte låta det här bli för viktigt för mig men lik förbannat så hoppades jag på dina ord.
Efter 10.000 IQ svar, utan svar, en timmes långsam väntan ensam på sängen, fortfarande hoppandes, varken ville eller kunde jag hålla mig vaken längre, inte ens med mjölk och brownies. Klädde ändå av mig och lade kläderna så att jag snabbt skulle kunna slänga på mig dem igen, t.o.m jackan låg kvar framme. Lade mig med allt smink på och hoppades att håret skulle hålla sig hyffsat i sin hästsvans. Låg och tittade på telefonen ett par timmar till, men somnade snart.
Allt detta för att än en gång bevisa att jävla ansträngningar inte hjälper någon.
Vissa ska bara inte få hoppas.
Vissa är verkligen dumma nog att gå på det, gång på gång på gång...

Så kändes det igår.
Hur känns det idag?!
Vet inte...likgiltig som aldrig förr.

Man ska inte lita på sånna som er.
Jag ska inte lita på mig själv.

orden kommer nog imorgon...kanske

Har den gångna veckan varit med om två otroliga saker. Ändå har jag inte skrivit om någon av dem, trots att det snart gått en vecka till...Vi börjar med den senaste... ROBBIE WILLIAMS på Ullevi i söndags. Helt vrickat att jag äntligen sett den killen live. Har gått och suktat efter tanken på det sedan i julas, och nu är det helt plötsligt över. Med mycket andra tankar i åminne gick det över fortare än jag hann med att förstå. Men i efterhand, när jag tänker på det, var det en helt vrickat bra show. Killen regerade Ullevi, och vi, hans undersåtar, gjorde allt för att han skulle få känna sig hemma som vår nya kung!

 

Gå tillbaka en hel vecka så är vi på onsdag den 28:e Juni, Dalhalla, i Rättvik med Fredrik. SIGUR RÓS live på utomhusscenen nere i kalkbrottet. Den häftigaste live scen jag någonsin varit med om. Satt och log för mig själv de första tre-fyra låtarna, jag kunde inte tro att det var sant. Kunde inte heller förstå att bakom denna fantastiska musik, denna upplevelse, fanns fyra helt vanliga, isländska killar! Det var inga omänskliga maskiner som skapat dessa underverk till musikstycken, det var vanliga, simpla människor...