Åsa

Ibland känns allting lite småjobbigt, fast det egentligen är bra.
Jag blir lätt lite tråkig i de stunderna och kan inte riktigt behärska mig.
Jag vet hur jag vill vara och hur jag borde bete mig,
men det går inte alltid riktigt hela vägen.
Då blir jag sådär som jag blir,
men det är kanske det ärligaste,
för det är ju just så jag mår precis då.
Och är det någon som jag kan vara såhär ärlig mot så är det ju dig!
Då är det tur att det finns en räddande ängel där, som förstår
och tacklar det där sura humöret rätt.
Som säger rätt saker, oftast vid precis rätt tidpunkt.
Då är det tur att du finns,
för just då är det du som är min enda räddande ängel.


tack för att du alltid finns.

Då kommer pälskie-bälskie. Åh vad jag längtar. Åh vad det känns bra. Åh vad jag behöver dig nu, Fumferie!

Just nu är Åsa Sofia Maria Wärn lite smånojjig.
Det är mycket som händer just nu, fast det egentligen nästan står helt stilla.
Det är mycket som ska avgöras de kommande veckorna och det är många beslut som ska fattas.
Det gör mig rädd, väldigt orolig och ibland lite ledsen. Men jag får vänta ut tiden, se vad den för med sig, och sedan ta tag i allt som ska lösa sig.

För det har vi ju sagt att det ska...

Onsdag. Ska jobba inatt och jag tror det blir tungt. Jag vill börjar jobba själv nu känner jag. Sitta där själv och filosofera hela nätterna, och sköta allt själv. Det kommer bli skitjobbigt, men jag tror att jag kommer klara det och det kommer vara värt det.
Delegeringsprov på måndag, sedan blir det inte mer Skäggetorp innan den 25:e, då börjas det på riktigt.

Jag var på musikgymnasiets vårkonsert igår. Det var fantastiskt roligt opch jag är fortfarande tagen av Niklas sång. Helt sjukt var han kan...den lilla! Saknar att träffa honom varje dag.
Var så kul att vara med Pia och Linus också. De är fina liksom! *Kärlek*

Pratade med Viktor hela vägen hem, och så lite till...och så lite till.
Jag har börjar sakna redan. Fast jag kom hem i söndags. Men nu är det nästan bara en vecka kvar tills vi ses igen. Och det känns bra.
Och för varje dag som går så känns det bättre och bättre.
Jag har mina dagar när det känns tungt. Men då räcker det att ringa och prata ett par minuter så är det bra igen.
Vi kommer att ordna det här som vi vill ha det, på något sätt. Jag känner det på något konstigt vis.
Vi kanske måste anstränga oss.
Vi kanske måste offra.
Men det kommer att gå...om vi vill.

Nu ska jag städa rummet, badrummet, och köket, plugga till delegeringen, spela yatzy med Moffa, göra lite hemliga grejer och kanske äta glass!

Över och ut!