Åsa

Trots att det regnar och himlen är grå, diset ligger tjockt över Närkes ängder och husen sprudlar av asbest finns det en livfull glädje i smörblommorna och småfåglarna. 

På väg mot någonting nytt.
Alltid ovetande vad som väntar.
Spänning bubblar i maggropen och fyller oss upp till luftstrupen.
Andningen blir svår men mindre tung när allt omkring oss fyller oss med en glädje och ett hopp som ger mod att tro på det som för stunden får oss att må så bra.

Intrycken är många.
Funderingaran nästan ännu fler.

Hur ska jag kunna veta att du menar det du säger?
Vilka skor ska jag ta med när jag flyttar?
Vad kostar en bussera till Göteborg?
och när ska Wiagrah bli frisk?


Med soulpop i bilen,
koraler och psalmharmoniseringar
och med uppmaning om att lyssna på The Plan just ikväll
kan jag inte annat än konstatera kulturkrocken och osäkerheten i vem jag är.

Vem är jag för dig som knappt vet vad jag heter i efternamn?
Vem är jag om fem år...färdigutbildad?! till vad??
Vem är jag när jag inte har något att gömma mig bakom?
Vem är jag inför mig själv?

Ännu en gång bara jag, mörker och Sigur rós.
Tankar flödar och värdet av allt jag fått känns stort.
Kankse större än någonsin.
Kanske större än vad jag förstår...

Ett stjärnfall.
Är det inte helt otroligt.
Fascinerad av det som omger mig,
omgett mig så länge.

Det jag borde är att skriva en bok
men så många ord kan jag inte.
Inte när allt jag tänker på är samma sak.
Alltför ofta.
Insnöad.

Plockade förvisso sju blommor.
Men jag hittade inga gärdsgårdar.
En grind, en bäck, ett stenröse.
Kröp under en taggtråd också.
Med min dyraste jacka.

Drömde ändå inte...skulle ha varit gärdsgårdar.

stop beeing so damn beautiful.

sitter och lyssnar på "maja" underbar röst. vackert. blir sugen på att skriva musik. men sätter jag mig vid pianot nu är det nog lätt att min överdramatisering av alla tankar landar i högljudd skränande som väcker hela huset. och jag vill låta dem sova...har anyway jobbat lite på adams låt idag. hoppas bli klar snart, iaf med den första.

väljer små bokstäver idag. känner mig lite försynt. vet inte riktigt om jag vill bli sedd såhär. väljer att försöka uttrycka mig diskret för att slippa skämmas senare. även om du och dina vackra ord faktiskt fått mig att redan säga för mycket. det är dumt, vad jag är lättlurad bara för att jag är blåögd.

mysig kväll, igen! helt sjukt vad början på det här lovet flyter på bra. har endel saker jag ska uträtta/fixa. men de behåller jag för mig själv.

snart bara en vecka till sigur rós.

Mörkret har fallit och det ordentligt. Ska nog vänta en stund till och sedan gå ner till sjön. Mycket kläder för att klara alla myggor. Vill sitta där och tänka en stund...
På allt som hänt sedan påsklovet, har inte riktigt hunnit med sedan dess.
På allt som hänt kring studenten och alla skilsmässor i och med det.
På allt som komma skall. Sommaren och hösten.
Och på sommarlovet som jag fortfarande inte förstått att det tagit vid.
Alla känslor som har bubblat.
Och alla känslor som precis har börjat sjuda.
Saker jag ångrar och stunder jag bara önskar tillbaka.
Allt jag tänker på vill jag tänka på där, i ensamheten och tystnaden.
Sommarbris, soluppgång.
Dofter och ord som nog präntas på papper.
Fukt och glädje.
Tårar av tacksamhet som jag fortfarande inte kunnat smälta.

Det känns som att det kan ta en stund.

imorgon börjar fortsättningen på resten av allting!

...men allt jag vill är gråta, för allt jag i fortsättningen inte kommer det närmare än saknaden till det!
Jag har helt enkelt trivts för bra här.