Hoppipolla

Ännu en gång bara jag, mörker och Sigur rós.
Tankar flödar och värdet av allt jag fått känns stort.
Kankse större än någonsin.
Kanske större än vad jag förstår...

Ett stjärnfall.
Är det inte helt otroligt.
Fascinerad av det som omger mig,
omgett mig så länge.

Det jag borde är att skriva en bok
men så många ord kan jag inte.
Inte när allt jag tänker på är samma sak.
Alltför ofta.
Insnöad.

Plockade förvisso sju blommor.
Men jag hittade inga gärdsgårdar.
En grind, en bäck, ett stenröse.
Kröp under en taggtråd också.
Med min dyraste jacka.

Drömde ändå inte...skulle ha varit gärdsgårdar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback