Första intrycket, sista tiden.
Idag hade vi avslutningslunch i skolan. Efter det blev det en mys stund till mentorstid med cider och Noblesse. Tines tal till oss berörde mig till tårar och vår näst sista dag tillsammans är oförglömlig. Mikael Lindholm berättade om sin tid som mentor med oss. Inledde med ett otippat minne i form av en söt historia;
När vi kom till skolan första gången hade Micke bara varit där i en vecka. Han var ny lärare på skolan. Han åkte tåg till stationen från Norrköping och hoppade på 202:an mot Lambohov för att ta sig till Folkungaskolan. När han hade satt sig ner på bussen kom det på en tjej som såg ut att vara den suraste jävla människan i hela världen. han hoppades att aldrig behöva se en så sur människa igen.
När han sedan kom in till uppropet på skolan och såg att den där sura människan satt där bland alla i hans klass undrade an bara ”shit vad ska man göra nu!?” Men jaja, det var väl bara att göra det bästa av saken. Han berättade också att denna tjej bakom sin träningsjacka hade gömt någonting annat.
Aldrig mera fördomsfull – Åsa Wärn
tre år fylda av kärlek. en tid jag aldrig någonsin kommer glömma.
tre år fylda av kärlek. en tid jag aldrig någonsin kommer glömma.
Kommentarer
Trackback