Men du jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag...

Sluta Pia, sluta.
Jag börjar grina när du gör så.
Vill inte tänk på om en månad.
Vill bara kunna vara såhär,
vara med dig, för alltid och för evigt.
Men med en så stor del av mitt hjärta som du stulit släpper jag aldrig iväg dig,
då dör jag...


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------[v]


Var idag och lämnade in nycklarna.
Våra nycklar...eller ja...dina nycklar...
känns som om en varit min. Men det är ju inte riktigt så.
Kändes konstigt att åka från Ryd och se rummet. Helt tomt. Persinennerna uppdragna, inga gardiner, inga fåtöljer, iget bord, ingen dator, ingen säng INGENTING.
Kändes konstigt att åka från Ryd och känna att nu behöver jag aldrig åka hit igen, och jag kommer nog inte göra det heller.
Enda anledningen som fanns att göra det har flyttat härifrån...

Tanken har slagit mig att jag aldrig kommer komma över det...konstigt va?!







Kommentarer
Postat av: din

du är alltid min!

2006-07-27 @ 12:16:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback