Åsa

Jag är inte den som vill tala illa om människor. Det får jag inte ut någonting av, men det här blogginlägget är kanske snarare självförsvar?! Jag är ju också en männsika och borde nog ibland skämmas för hur mina medmänniskor faktiskt agerar. Ibland är det verkligen riktigt pinsamt!
Nu kanske jag känner att det här är ännu mer relevant för mig, med tanke på att jag läser till lärare, vistas bland dem, och skäms!
Har varit på min VFU skola första dagen för den här perioden och ska vara där den här veckan. Och det är så pinsamt. Vuxna människor som springer och pratar skit om varandra, på varsin sida av en därr, istället för att bara öppna dörren och prata med varandra. De slåss om vem som har den bästa pedagogiken och vem som kan mest genom att inte aceptera varandras förslag, vilket gör att arbetslaget ofta kör fast, som det just nu ser ut i tex ommöblering som bara står stilla, inköpslistor som till slut ingen vill skriva och barns utveckling som står helt stilla!  Jag blir verkligen tokig på att de inte bryr sig mer om barnens bästa (alltså anledningen till att de är där och vad de har för yrke), än sin egen stolthet.
Nu lutar ju jag för tillfället mer mot grunskolans tidigare år, men om jag hamnar på en förskola ska inte jag bete mig som en stalltjej som slåss för att övertyga alla om att hennes kunskaper om hästvård är bäst och att hon har den i särklass bästa ryktlådan.

Vi pratar liksom om människor här!!


Samma frustration som jag kände i somras när jag jobbade på äldreboende känner jag nu, och jag frågar mig fortfarande;
HUR kan man välja att över huvud taget jobba med människor när man inte bryr sig om hur andra i ens omgivning har det?!

Tur att det finns de som har hamnat rätt iaf! Synd bara att de inte är fler, just där jag är just nu!