maktlöshet
jag hatar den här fasliga känslan av total maktöshet, och även att jag vet att min egen maklöshet är otroligt ilands-problem artad så kväver den mig. känslan av att inte hinna med allt som ska hinnas med, känslan av att inte räcka till, känslan av att vilja mer än man någonsin skulle kunna orka men att ändå inte kunna dämpa de där kraven på sig själv...att inte ens kunna skärpa självdiciplinen så pass mycket att man åtminstone är helt fokuserad hela tiden. vore man det skulle man åtminstone spara lite tid. jag vill så gärna stanna upp och njuta, jag vill se allt och jag vill göra allt det där som gör mig lycklig, men även det gör mig stressad, och unnar jag mig själv lite så kallad (inplanerad) fri tid för avkoppling så blir det ändå strikt och inramat för att hinnas med. det där totala lugnet infinner sig aldrig och det gör mig mer tokig än vad jag redan är.