Åsa

Sitter här på den bästa ön jag vet. bakom mig i sängen ligger den bästa jag vet och småsover efter gårdagens strapatser men ja är helnöjd. kan inte berätta om allt, det händer så sjukt mycket här som man bara vill tamed sig hem men det går inte. Båten skulle bli överfull.

Tänker på mycket. Men jag får hjälp att bearbeta och ignorera.
You had time.
Men visst blir jag "konfys" över både det en och det andra...vad vill du?!
och framförallt, vad vill jag.

För övrigt är det idag 21 dagar tillmin flytt. Känns konstigt? JA! Om jag är rädd? JA!! Komer det bli jobbigt som fan? Ja! Kommer jag sakna? EH JAAAA! Ska jag fixa det? Klart jag ska. Har ju trots allt 21 dagar kvar...oh god, det här är helt sjukt. Men en sak i taget, ordning på torpet pengar på fredag, dolidolidoli dopp dopp äggen...mjölet...mjölken!

Anyhow...sansa dig kvinna!
Igår var nog nästan den bästa dagen på något vis.
--> Bakfull på Soundtrack Of Our Lives, som spelade på gute i onsdags.
--> Åkte mc med Danne och Tobbe. Helt sjukt alltså, jag skojar inte, HELT SINNES. När man sitter där och tycker att det går långsamt när man åker i 110 km/h blir man nästan rädd av att förstå hur fort 200 km/h är! Men shit vilken känsla! Och som vi sade. Om de skulle obducera oss och kolla upp våra ansiktsmuskler efter kraschen så skulle de iaf se att vi skrattade och var glada precis innan vi dog.
Klockrenast i dumhet var väl ändå:

"Jag skulle helst vilja köra in i ett träd om jag skulle vurpa, då har man ju iaf något att ta tag i"
Jag säger inte vem, men hur många är alternativen?! :)...älskar dig!

Sedan blev det en utekväll av hejdundrande slag...kanske är därför jag känner mig lite krasslig idag! Yey!

Sjukt att jag bara istter här och gottar mig i glädje, men vad skulle man annars göra när amn vaknar ena dagen och hör;
"Försvinn, flug-jävels-jävel!"
och nästa dag;
"Nu har jag inte långt kvar"

Känns helt sinnes att sitta här med 5 dagar kvar till dagen D...Hives på skansen.

[     Ingen kan få mig att må som du gör, ingen kan få mig att känna allt det här, ingen kan få img att redan sakna så mycket. Du är så söt när du sover, du är så söt all existerande tid. Och jag kommer älska dig varenda sekund som jag fortfarande andas. Promenaden häromdagen i Norrlanda var den bästa på länge, eller kanske bästa någonsin. Det tog ett par kilometer av "Äsch, det är lungt, vi är inte ens ledsna" "Men gud, det här kommer vi fixa det är inget för oss, det är ingen fara"...och sedan tog det abra slut. Vem fan försökte vi ljuga för?! Det var ju bara vi där. Bara du och jag! Insåg själva hur jävla löjliga vi var. Tog varandra i handen, och med en gnutta skratt i halsen grät vi ur oss all saknad vi redan känenr. Vi ska ju alltid ha varandra där. Precis vid sidan av varandra. Blir helt nöt-tokig vid tanken på att vi inte kommer ha varandra på armlängds avstånd....jämnt. Men snart är vi tillbaka både du och jag och jag tänker inte försvinna någonstans. Inte över huvud taget, för är det någon ja alltid kommer ha i mitt sinne så är det du...Och det jag menar är att det här är blodigt allvar. Där är trots allt bara två av oss. Like; Two of us. Du har lärt mig vad som är på riktigt.hallelujah. you´re gonna be the one that saves me     ]
.
"Som jag sa, du är allt jag vill ha!"