Åsa

Till och med månen såg ensam ut inatt.
Även om stjärnorna var på min sida och höll mig sällskap från bussen,
så var det ödsligt.
Så som det är här ute.
Men det var inte ödsligt vackert.
Idag var det ödsligt ensamt.

Har inte många gånger kännt mig så trygg som jag gjorde den natten.
Och utan att verka otacksam så känns inte allting så stabilt just nu.
Det händer saker som man inte rår på.
Vardagen är inte längre min vardag. Nu måste jag bygga upp en helt egen!
Vill bara känna mig sådär hemma som jag gjorde då.
Så nöjd som jag var då.
Vill bara vara sådär trygg med någon igen!