Åsa

Mördarleken omger oss och gör alla misstänsamma tokiga och smått otrevliga, men emellan åt så är vi ändå som vanligt...Sitter i soffan allihopa och skrattar åt idol. Sitter bland de andra på musik linjen och äter god mat två gånger om dagen. Åker ut på cykeltur mitt i natten utan lampor och springer runt i pyjamas och skitigt hår. Går upp på morgonen efter en god natts sömn och pillar i sig gröt och svartvinbärs te till frukost. Som på den gamla goda tiden. Eller sitter uppe till halv fem på morgonen och lyssnar på deppig musik, men skrattar ändå och sover till fikat dagen efter och äter en macka då istället.

Det är skönt att det finns många leenden här att glädjas av, när hemma känns för långt bort.
Saknar och längtar hem gör jag, men det känns mest när någon hör av sig, eller när jag för en stund blir själv. Annars trampar vi runt på varandra hela tiden. Men när jag sitter i bilen själv på väg till Fagersta eller när kvällen kommer och soff-chillet är slut, jag kommer hem till rummet och har fått sms...DÅ känns sjövik jobbigt långt bort från linköping...