Åsa

Var ska jag börja?
Äppelkakekvällar?
Narvik?
Hultsfred?
Jumping boots?
Gästrummet i Hjulsbro eller kanske på en moppe på väg till Gotland?
Det finns ingen början, och därför inte heller något slut.

En sån som dig ska man vara rädd om, och det är jag för ingen har någonsin förstått mig som du.

Annandag jul var det senaste beviset på att tiden inte tagit din förmåga att förstå mig.

Dig.

Hjärnan i gänget.

Jag är bakdelen.

Åsnebakdel!

Jag vet att vi en gång sitter där du och jag, men varsin unge eller ett par,

och då är det dags igen.

Ingen tid innan dess går förlorad för varje dag samlar jag kärlek i hjärta.

Pia-kärlek i din egen lilla vrå.

Och jag finns i din ficka, precis som du alltid sagt.

 

Den där sista veckan på vår andra gotlandssemester. När vi sade att allt skulle bli okej i samma ögonblick som vi båda började gråta.

Minns du?

Jag glömmer aldrig.

 

DU