Non, je ne regrette Rien

Jag kan inte låta bli att rysa varenda gång jag hör den här låten. Den är speciell, men den är unik.
Edith Piaf var en unik kvinna.
Jag håller just på att läsa en bok om hennes liv till skolan. Jag trodde de 400 sidorna skulle bli en kamp att ta sig igenom, men som det känns just nu vill jag inte annat än läsa.

...synd bara att jag har den fördömda bildmappen hängandes över huvudet som ett stort grått regnmoln bara. Ska slita som ett djur ikväll och imorgon. Förhoppningsvis blir jag klar, iaf med skrivandet.

Annars är det sådär. Jag dras med min mage och den tycks inte vilja avslöja vad som är problemet. Men de senaste proverna var väl positiva på sitt vis. Ska ta ett nytt på måndag och se vad det tillsammans med tiden väljer att utvisa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback