Åsa

Det är så mycket inuti som jag bara skulle vilja släppa ut. Visst sipprar det ibland, men jag känner mig så otrolig okontrollerad och omedveten om vad som händer...och när det händer. Det finns så mycket man kunde hoppas aldrig hade hänt, men det fungerar inte så. Jag vet det och jag ångrar ingenting. Jag vill inte göra något jag gjort ogjort, för någonstans under allt trasigt är jag stolt. Jag ville i alla fall inte vara som ni! Tänk att någon som betytt så lite ändå gjort så djupa spår. Rispat. Jag lovar mig själv ikväll att ta tag i allt. Jag förtjänar det, och efter det ska jag skriva en bok. En bok som inte handlar om att ge igen, hur mycket jag än kan hata allt ni gjort och de ni var, utan en bok om att älska sig själv...