den 13:e dagen
Jag tittar i almanackan och inser att det är 13 dagar sedan jag var och tränade senast. Jag börjar såklart få myror i brallan, med tanke på att jag sedan jag började träna gjort det 3 dagar i veckan. Till saken hör såklart att jag låg sjuk en hel vecka och snoret har fortfarande inte gett sig och halsen är lite rosslig...MEN till detta kan jag också tillägga att jag faktiskt tror att jag skulle kunna gå och träna idag. Jag kan ju ta det lite lungt. Tyvärr, har vi haft vårt avlopp felanmält i över en vecka men ingen har behagat komma och fixa det än. Inte bara det att jag inte kan sova på mornarna när jag hela tiden tror att någon ska komma och ringa på, för jaha, mycket riktigt, de kommer alltid och utan undantag när man ligger och sover för att man för en gångs skull har sovmorgon och har suttit uppe och pluggat eller liknande kvällen innan. Och, jaha, mycket riktigt de kommer alltid och ska rensa avlopp när vasken är full med disk och gammal mat. MEN förra veckan diskade jag och torkade i köket varenda morgon så att det skulle vara fritt fram under tiden vi var borta på dagarna och ingen disk och lort att skämmas för, men, ingen dök upp. För att komma till saken vill jag inte gå och träna under tiden de har arbetsdag med risk att stå i duschen när de kommer och ska fixa avloppet...i duschen. Hm. Kanske kan jag gå direkt när de slutat jobba vid fyra, sedan duscha, sedan åka till Madde. Ja, kanske. Men nu ska jag skriva en fältstudierapport och vänta på att kanske, kanske någon kommer och rensar vårt avlopp idag.
Kommentarer
Trackback