Åsa

Nu sitter jag alltså här. Återigen. På morgonkvisten för att jag troa (hoppas?) att den där bovärden ska komma idag. Nu är det iaf över 1½ vecka sedan vi kunde duscha normalt så det vore ju skönt att få det fixat. Mest skönt vore det dock att slippa den här väntan. När man inte vet vilken dag han ska komma och kliver upp varenda morgon. Den här veckan skriver jag hemma och det blir en del skrivande på kvälls- nattetid vilket gör att jag gärna skulle ta sovmorgon, men det går inte. Jag vaknar runt sju någon gång och är helt övertygad om att jag hör honom i trappen så jag springer upp, klär på mig och stänger dörren in till Viktor som sover gott flera timmar till. Lyckas jag somna om till iaf halv åtta så drömmer jag om honom (bovärden). Imorse reste han flaggstänger och spelade poker i min dröm. Kanske är det därför han inte har tid att komma hit?! När det gått så längt känns det iaf inte kul att försöka sova vidare längre. Sedan sitter jag här, trött och eländig, men förhoppningsvis kanske jag kan få något gjort idag. Det vore väldigt skönt att bli klar med rapporten så att man kan börja på hemtentan imorgon efter VFU:n, för imorgon ska alla fina barn ha luciatåg. Jag som är så instabil nu skulle kunna börja gråta faktiskt :) Så fint kommer det bli!
Idag ska jag ta mig iväg och träna igen. Har fortfarande träningsvärk sedan i måndags, men det är ändå skönt. Sedan ska jag skriva, skriva, skriva och slutligen ta en eftermiddagsnap när klockan slagit fyra och jag vet att han inte kommer hit längre.

Ni som snabbläst detta: Denna man jag skriver om hela tiden är alltså inte någon ny flamma. Viktor står sig fortfarande. Det är min bovärd som gärna får komma och rensa avlopp här idag.

Tack och hej.
<3