Åsa

...kommer att handla om att lämna.

I höst lämnar jag stán. Tänker flytta till sjövik och studera musikterapi, och jag vet att det kommer kosta. Men jag vill. Här finns motivation och jag tror att det är där jag kan få utlopp för det.
Där ska jag finna tid att skriva musiken jag aldrig skrev.
Där ska jag sätta ord på tankarna som jag aldrig skrev ner.
Där ska jag göra blandskivorna jag aldrig hann ge bort.
Där ska jag skriva breven och vykorten vars syfte stockade sig i halsen på mig.


Snart lämnar jag saker bakom mig. Jag tar studenten om en knapp månad. Jag kommer lämna allt som jag älskat mest av allt de senaste tre åren.
Här ska allt bli kvar som fått mig att växa.
Här ska alla lämnas som jag behövt.
Här ska jag bli tvungen att lämna alla som räddat mig.
Här ska alla fina minnen vila i marken. Men i minnet finns de kvar.


Vet att jag ska lämna saker som förföljt mig länge nog.
Borde glömma allt som för länge sedan sades av de människor som betydde minst.
Borde förtränga dåliga minnen som ändå håller sig kvar i mig.
Borde lämna alla sorgesamma stunder.
Borde satsa mer på det jag verkligen vill.

Konstigt det där med suget efter att lämna. Kanske beror det på den ständiga oron av att vara den som blir lämnad kvar...