Åsa

Jag tror att jag blivit sjuk eller så. Men på senare tid har livet slap:at mig i ansiktet mer ofta än vanligt. Jag slås av tanken att jag lever ett så problemfritt liv (och det här vet jag att jag inte en borde tänka). Nästan för bra (och jag borde verkligen inte skriva ner det, det är som att be om problem). Men jag kan inte känna skuld för det. Jag har tur. och jag räcker ut en hjälpande hand ibland, på olika vis. Man gör vad man kan och jag har verkligen möjlighet att kasta ut kardan då och då. Men förutom det så vill jag stanna två sekunder ibland, blunda och säga tack för livet. Och förlåt för att jag alltför ofta skapar situationer där jag borde säga förlåt utan att göra det.