Åsa

Igår var vi på bio. Jag, mamman och Annan. Vi såg Cornelis, filmen om den fantastiske Cornelis Vreesvijk och hans på många vis också fantastiska liv. Men samtidigt så lider man med en ensam, kämpande människa med så mycket vackert i men som ändå tvingas möta så mycket skit. Att han sedan skulle dö alldeles för tidigt är bara en till av sorger att lägga i listan för hela världen.
Detta var en av de största upplevelser jag varit med om på länge då det hela var så otroligt ärligt och känslosamt. Allting gick rakt in i hjärtat, kanske speciellt eftersom Cornelis son Jack varit med i produktionen av filmen. Aldrig förut har jag varit på bio där hela samlingen (fullsatt) suttit kvar under hela eftertexten. Gamla och unga tillsammans grinade när filmen var slut och en och annan sjöng med när vi klev ut sent i går kväll.
Så otroligt sorgligt, men ändå så vacker. Med en klump i halsen kände man sig ändå på något konstigt vis lycklig när man gick därifrån. Lycklig över livet och att en så fantastisk människa ändå funnits en gång.
Högsta betyg av mig.
ÅÅÅÅÅ