Alperna.

När man står där, vid dessa jättars fot, vore det väl nästan konstigt om man inte funderade lite över livet. I alla fall vore det konstigt om man inte i efterhand funderade över allt det där stora, och allt annat som egentligen är så smått. Man kan ju ändå välja själv hur man vill se på saker och till viss del hur man vill ha det. Livet. När man dessutom getts så många möjligheter kanske man borde ta vara på dem...



Förhoppningsvis fick den här trippen till Genéve och underbara Cecilia mig att tänka till lite. Kanske inte att tänka om, men i alla fall att tänka till...lite grann. För inte hade jag väl annars skrattat av att hälla ut en hel burk müsli på golvet istället för i kompostpåsen. En sådan miss hade vilken dag som helst kunnat göra mig arg. SÅ ARG. Men igår gick det bra, jag skrattade lite och undrar fortfarande; kan styrkan komma från solen, värmen och bergen i Montreux?

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback