Nore.



Inte alla detaljer kräver lika mycket arbete, svett och slit som vårt lilla, lilla grönsaksland. Igår hämtade vi äntligen hem en av de detaljer jag längtat efter mest. Vi knallade iväg till min mormor och morfar som bor oföskämt, lyxigt nära och hämtade hem en häst! Och inte vilken häst som helst. För att göra en lång historia lite lagom kort men ändå berätta hur det gick till, mest för att jag själv inte ska glömma historien så kommer här lilla Nores resa.

Min morfar Algot hade en bror vid namn Henrik. Henrik drev ett snickeri. Där arbetade Gunnar som var fosterbarn i min morfars och Henriks familj när de var små efter att hans mamma gått bort vid förlossningen. Morfar och Henrik hade en bror till, Einar. När han fick barn, sonen Olle, byggde Gunnar en gunghäst till honom. En bra stund senare var min mamma på besök hos Einar med med mormor och morfar. Hon hittade hästen i en garderob och blev kär vid första ögonkastet. Trots att hon bara var en liten snorvalp var hon bestämd på det här med hästen. Hon skulle ha den. Jag antar att bilarna inte erbjöd kombiutrymme på 60-talet och mor, mormor och morfar åkte hem från skåne, utan häst. Litet senare anlände hästen med tåg till Sturefors och levererades därifrån med mjölkbilen till Viggebyholm, gården som morfar arrenderade och mamma växte upp på. Därefter har hästkraken haft många hårda år. Mamma hade den ute vilket inneburit att det massiva träet ibland trillat itu. Det har ju en tendens att bli lite fuktigt ute under de svenska somrarna. Gunghästen har gått från medar till hjul och tillbaka till medar och slutligen fick häststackarn ny man och svans efter lång och trogen tjänst. Den häst som fick sätta frisyren till för att träklumpen skulle fräschas upp var Nore, en häst på Viggeby som jag nu bestämt ska få namnge hästen som kommit hem till oss. För några år sedan (efter att ha lekt med hästen som liten) hittade jag åter denna fantstiska skapelse som i mormor och morfars garderob och blev kär vid detta ögonkastet. Inte ska detta fantastiska konstverk stå i en garderob mera...nu står han hemma hos oss. Nore.

 





Kommentarer
Postat av: Tatl

Jag var alltid lite rädd för den där hästen. Ingen kärlek vid första ögonkastet där... Men så är det ju inte första gången det antyds att jag kanske kommer från en annan blodslinje.

Postat av: Jag

I många fall är det frågan om fördel skulle jag säga. Hellre troll än inavlad!

2011-05-29 @ 12:53:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback