Memory lane...



Efter att nyssligen ha avslutat en fin promenad i blås och kvällssol för att samla energi tillsammans med min pärla för att, för min del, orka veckans två kvarvarande arbetsdagar har jag nu hamnat här. Av någon anledning blev jag sjöviksjuk idag. Jag har saknar mina gamla klitt-tjejer och alla andra fantastiska människor som man levde med under det där året. Bara det att man omgavs av så mycket otroligt begåvade musiker vore nästan nog, men så var det ju alla fina personer också.

Jag kan aldrig tacka livet nog för den tid jag hade på Sjöviks folkhögskola. Den gav mig nästan allt det som gör att jag är just där jag är idag. Tänk, vad annorlunda allting hade kunnat bli om jag kommit in på Kävestad istället. Vilken tur ändå att jag sjöng så fördömt illa dem där förmiddagen utanför örebro för fem år sedan...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback