Åsa

Den som vill kan kalla mig "Projektåsa", övriga kan bara kalla mig "Åsa-med-bokstäver-och myror-i-brallan" för jag kan inte stilla. Jag kan inte ta det lugnt och framförallt så glömmer jag bort att andas, vilket är en stor sorg för både mig och de som är nära i längden. Oftast tar jag i så jag spricker när jag blir rastlös och däckar i några dagar när energin tar slut, men jag jobbar på att hitta en lagom balans. Någon gång kanske jag hittar rätt. Det vet man inte...

Just nu har jag dock något att skylla på när dessa myror börjar krypa. Jag och vi har nyss flyttat från 68m2 till 118m2 med en stor och luftig källare därtill. Nu är det som upplagt för projekt och stuvande och planerande och grejande. Ibland känns det frustrerande att vi fortfarande har ouppackade kartonger kvar på nedervåningen och ibland känns det bara så skönt att det finns saker att göra när energin är för stor och trycker innanför mitt skinn.

Jag har nu insett att detta stora projekt, hemmet, huset, myset kommer ta tid. För att slippa lägga upp bilder på halvfärdiga rum tänker jag redovisa den väg detta projekt har valt att ta. Vägen genom detaljerna. Här är det nämligen detaljerna som gör det. En gräsmatta som bara är en massa gegga är inte lika roligt som fina plåtburkar.

Här och nu börjar redovisningen av de detaljer av detta projekt som gör mig stolt, lugnt i hjärta och själ och lycklig över att få vara här. Det hela inleds med de mest naturliga utav detaljer, de som bara finns där, levande en stund för att sedan försvinna eller ersättas av något annat. Helt av sig själva. Och jag har inte behövt gjort ett dugg...