Åsa

I lördags blev jag hastigt och lustigt bokad på lite jobb på det ställe som varit mitt sommarjobb och extraknäck sedan jag flyttade hit. Jag har alltså varit på det där stället i nästan tre år och inte en enda gång har jag gått därifrån och känt mig bedrövad över det. Jag har trivts så himla bra, både på grund av arbetsplatsen, arbetskamraterna och de boende damerna. En av de saker jag kommer sakna mest med Falun är det där stället.


När jag åkte dit i lördags eftermiddag med Musikkollektivet 50x50 i bilen (ett band som jag för övrigt vill rekommendera även om jag gjort det förut) kändes det nästan som att det var sommar igen och att jag skulle få även denna sommar på galgberget. När jag sedan gick och lade mig i jourrummet i lördagsnatt var det inte långt ifrån att jag började planera en stranddag vid stångtjärn inför den stundande och lediga söndagen.

Ganska snart insåg jag att det fortfarande är januari, vilket här i norrland betyder att snön är kvar, och att tiderna förändras. Kanske skulle det här bli den sista natten inför den sista morgonen på det ställe som kommit så nära mitt hjärta. Alltid ska jag minnas detta jobb med glädje över den kärlek som det, och personerna runt det gett mig.

Åsa Wärn, inte längre omsorgsassistent-timvikarie.