Och det bara skräller till!
Idag har vi (jag) slagit på stora trumman här hemma på herrhagsvägen. Nog för att jag hoppats på att det ska trilla in lite vikariat efter examen men jag har ändå förberett mig på det värsta. Det värsta för mig har då inneburit att springa på loppisar, renovera möbler, planera möblering och sy gardiner. Jag hade kunnat stå ut med det värsta också men nu bara öser Linköping jobb över mig. Kanske är det ett snälla-kom-hem-nu-Åsa,-Linköping-har-saknat-dig, eller så är det bara så här det är. Jag kommer kunna få jobba lite.
Även om jag varit inställd på att överleva loppisar och mysfixande så känns det ganska nice att ha jobb framför sig istället. Det är ju trots allt lite anledningen till att jag ska innebo hos mina päron för ett tag. Det är ju trots allt lite på grund av att det är det här jag vill som jag läst till lärare i tre och ett halvt år. Nu ska jag träffa ungar! Snacka om bonus, snacka om skräll, men kanske kommer till och med februari att gå runt. Vilken examenspresent!
Linköping, jag har nog saknat dig också.