JD och jag.
I takt med att jobben trillar in enligt tidigare dagars beskrivning och med ett jämnt flow inser jag att det är läge att tänka till om dynget. Dygnet och dess timmar och hur man (jag) nyttjar dem. Ska jag börja jobba mellan 07:00 och 07:45 på mornarna och innan dess ha hittat rätt, läst in mig på dagsplanering, artigt ha presenterat mig för någon eller några ordinarie och räkna in 30-45 minuters resväg på det så kanske man inte kan vänta med att gå och lägga sig till efter 23:00 bara för att få somna till scrubs.
Jag blir nästan rastlös i benen av att somna utan TV men det är nog en vana det är läge att börja vänja sig av med. I tre och ett halvt år har mina dagar aldrig (förutom på praktiken) börjat före halv nio, och då med en resväg på typ tio minuter.
Jag längtar nästan redan efter att bli mer morgonpigg igen, det är egentligen mer min grej. På kvällarna får jag ingenting gjort ändå.
Men det kanske räcker att vänja sig av vid scrubs nästa vecka?!
Jag blir nästan rastlös i benen av att somna utan TV men det är nog en vana det är läge att börja vänja sig av med. I tre och ett halvt år har mina dagar aldrig (förutom på praktiken) börjat före halv nio, och då med en resväg på typ tio minuter.
Jag längtar nästan redan efter att bli mer morgonpigg igen, det är egentligen mer min grej. På kvällarna får jag ingenting gjort ändå.
Men det kanske räcker att vänja sig av vid scrubs nästa vecka?!
Kommentarer
Trackback