Åsa

Inför hösterminen 2010 valde jag att söka kursen Nyfiken på naturvetenskap, den kurs jag läser nu. Många av de fantastiska vänner jag läst med hittils skulle läsa Ped III, den kurs jag läste i våras för att få den överstökad och för att få skriva med min fina Madde. Inte en minut har jag ångrat mitt val och inte en endaste sekund har det blivit som jag föreställt mig.

Jag var helt inställd på att detta blir en kurs i ensamhet. Jag skulle själv komma in i ett gäng som läst tillsammans länge, precis så som det varit för mig själv. Vi hade vår trygga lilla kärna och jag kände mig ganska nöjd med att bara avsluta det här på egen hand.

Så kom då första dagen och jag insåg, dels när jag hittade Sara där, som från innan iaf var ett bekant ansikte att det här kan bli någonting helt annat. När vi sedan inför något av de första grupparbetena parade ihop oss; jag, Sara och Therese och aldrig blev klara för att vi pratade om så mycket annat så insåg jag att jag under min "ensamtermin" hittat två fantastiska vänner. Kanske i desperation över att det snart skulle vara över och jag snart skule flytta så blev vi väldigt snabbt nära vänner. Vi hade alla mycket att prata om.

Icke att förglömma är resten av detta fantastiska gäng som faktiskt gett mig ännu fler vänner. Vi kanske inte umgåtts på samma sätt och lika mycket, men de har gett mig en trygghet jag hade räknat med att vara utan. Tack.

Min sista "ensamtermin" på Högskolan i Falun gav mig två nya vänner, och för mig är de för livet.