Åsa

På nätterna drömmer jag om sådant som varit. Personer som passerat och onekligen, tydligen, hänger sig kvar.
På dagarna fantiserar jag hetsigt om allt jag vill. Det sliter i mig och jag vill att det ska hända nu, nu, NU!
På kvällarna lugnar jag ner mig, funderar på allt jag redan har. Får panik vid tanken på att röra mig en milimeter när jag inser hur mycket jag kommer förlora.

Jag somnar.
Jag vaknar.


Drömmer.
Fantiserar.
Lugnar ner mig.

Så håller det på och jag trissar upp mig själv mer och mer för varje dag.
Och för varje kväll som går är jag än mer trött.
Spikmattan slår ut mig och Viktor stoppar ner mig i sängen.


Jag somnar.
Jag vaknar.

...och så har det gått tre dagar till i livet...