Åsa

Igår kväll cyklade jag lugnt och fint hem efter träningen med en bukett blommor jag köpt till mig själv bara för att man mår så bra av snittblommor utan att veta att jag köpt dem för att fira. Japp! För att fira vad undrar ni då. Jo. Igår såg jag min första livs levande bäver!
Jag har gillat bävrar mest av typ alla djur i världen, i flera år och jag vet inte varför. De är bara det fränaste som finns antar jag. I alla fall så kom jag cyklande över en bro som går över lite vatten. Jag har sett de senaste gångerna jag cyklat förbi att en bäver varit i farten. Träden har liksom sett lite skalade ut. Dessutom har en kompis föklarat att det finns bävrar där när jag uttryckt min imponering (?) över att det faktiskt finns bävrar här i stan. Och så igår kom jag där, tänkte:
"Jaha, där är simspåren av en and. Förresten, konstig and, den har ju ingen hals. Eller så har den borrat ner huvudet lite i kroppen.(ja jag hann tänka allt det där!) Men shit! Det är ju en BÄVER"
Jag slängde upp mobilen för att ta en bild men minnet var fullt och innan jag hunnit ta bort tillräckligt många så var han borta. Mitt hjärta bultade och i panik försökte jag få tag i Anna, vetandes att hon nog är den enda i världen som skulle förstå mig i den där situationen. Hon svarade såklart inte först men innan jag hunnit hem hade jag pratat med både henne och Viktor i telefon för att sprida denna glada nyhet. Ingen av dem verkade förstå riktigt hur stort det här var. Jag själv däremot sitter fortfarande med ett leende på läpparna över bäverlyckan (bäbislyckan dröjer nog) med ett hjärta som klappar dubbelt. Så JÄDRA fränt.