Jag som människa...
Jag som människa är helt enkelt inte gjord för att vara ensam. Nu har jag bott här, hemma hos mig själv, fast utan Viktor i ungefär 1½ vecka och jag håller på att göra mig själva tokig. Inte för att jag inte klarar mig själv. Jag lagar mat som jag aldrig får annars, tar hand om mig och smörjer benen efter varenda dusch. Jag har Melvin och vi går ut ibland, annars sitter han hos mig i soffan. Jag jobbar en hel del och har fullt upp med det och i övrigt har jag fina vänner som jag kan träffa då och då.
But still. Jag blir galen, av att gå och lägga mig själv på kvällen...eller natten, för det tar tid innan jag får ro nog i kroppen. Ena halvan av sängen har inte ens varit uppbäddad på över en vecka! Jag klarar mig fint, det går bra men jag har lärt mig att hata att sova själv.
Sova och låta det bli en ny dag så att jag får ringa dig är det som återstår.
Åsa-kramar-kudden-en-natt-till.
En kattunge?! Hundvalp?! Hej sovkompis kom till mig!
But still. Jag blir galen, av att gå och lägga mig själv på kvällen...eller natten, för det tar tid innan jag får ro nog i kroppen. Ena halvan av sängen har inte ens varit uppbäddad på över en vecka! Jag klarar mig fint, det går bra men jag har lärt mig att hata att sova själv.
Sova och låta det bli en ny dag så att jag får ringa dig är det som återstår.
Åsa-kramar-kudden-en-natt-till.
En kattunge?! Hundvalp?! Hej sovkompis kom till mig!
Kommentarer
Trackback