Fastnat i i vinkelvolten...
För den som orkar kan jag bara säga...se det här klippet. Alla som är födda på 80-talet måste tycka att det är
roligt. När Carins dotter förklarade flexnes som "80-talshumor" måste hon ha missat vinkelvolten...Helt klart är det det HÄR som är "80-talshumor". Skål för den!
För att komma till saken...det känns som att jag sitter fast. Jag har svårt att komma till skott med saker. Både saker som jag borde göra och vill göra. Inte ens det som jag egentligen tycker är roligt tar jag mig för. Nog för att jag har småtråkigt med tanke på att jag bor själv i min sambolägenhet helt plötsligt, men jag ska väl inte behöva sovsällskap för att kunna ta mig för och läsa en bok när jag är på jobbet och det inte finns något vettigt på TV?
Kanske är det här ett dödläge. Snart (ja, faktiskt ganska snart för någon med skaplig framförhållning och min är extrem) kommer höstterminen och det är meningen att det ska bli min sista. Antingen ska jag tänka framåt och skjuta allt vad min överbubblande kärlek till Dalarna heter ifrån mig för att inte dö när detta fantastiskt landskap ska lämnas om jag ska röra mig bortåt efter jul eller så ska jag klamra mig kvar ett ögonblick och se vad som händer här sedan. Då ska jag stå ut hela vårterminen också. Jag har det jättebra, trivs som bara den. Men det måste hända någonting nu. Jag tror det är rutiner som satt mig i vinkelvoltandet.
Jag kan inte impulsköpa en hundvalp, bli med barn lite spontant eller flytta en termin innan det kanske börjar röra på sig på riktigt. Men vad fan, så där kan jag ju inte snurra hela sommaren. Det blir man varken snygg eller gladare av. Det kan jag nästan lova utan att ens ha provat...
Jag tänkte bli lite smalare, men det är inget som säger att man blir snyggare eller gladare av det heller.
