Jag har i uppgift att ta med en text till skolan på tisdag och fundera på hur den skulle kunna bearbetas. Jag väljer en text ur en bok som berört mig mycket. Av all littertur jag läst om barns läsning, inlärning och annat inser jag at jag ska brinna för texten, den ska beröra och den ska innehålla något av värde. Jag väljer boken
Prins Annorlunda av Sören Olsson (ja, Bert och Sune)
och Yvonne Brynggård-Olsson. Sällan har jag läst en bok med sådan fart som denna, och sällan har jag valt en så svår text tänkt till mellanstadieelever. Även att jag bara valt ett par sidor i boken innehåller den både metaforer, svåra ord som kromosomer och syndrom, länder man kanske aldrig hört talas om och verkligen inte vet var de ligger. Den berör saker som så månda 10-12 åringar aldrig mött, men som de ändå har en åsikt om. Jag kanske är naiv som tror att det ska fungera att diskutera begreppet "annorlunda" med elever som är hårda och dömande mot varandra, och självklart skulle jag inte börja i den här änden. Vi skulle arbeta länge med ett sådant ämne som detta. Men för mig känns det både viktigt, gripande och nödvändigt. Precis som den här boken är. Som sagt kalla mig naiv om du vill, det kommer nog alla andra på seminariet på tisdag göra också, men jag kan inte se förbi orättvis behandling av någon som är annorlunda. Alla är annorunda! Vem är lika? Kan man ha en uppfattning om något som man egentligen inte vet så mycket om tycker jag att man också ska kunna och verktyg till att kunna bemöta det på andra vis, med annan kunskap även om man "bara" går i mellanstadiet. Det finns jobbiga ämnen att ta upp och erarbeta, men det väger inte tyngre på någons (iaf inte mina) axlar än vad orättvisa följder gör.
Kalla mig naiv sade jag. Ja gör det. För kanske är det just naiv jag vill vara, när det finns så fantastiska människor, som uttrycker så viktiga saker och som är naiva. Kanske är det det viktigtaste man kan vara ibland. Att inte vara naiv i skolan skulle innebära att underskatta elevers förmåga och göra saker mindre viktiga, intressanta och spännanade än vad de kan vara. Precis så annorlunda vill jag i så fall vara.
Ur tidningen Föräldrakraft (rekommenderas) Nr 4 2008