Livet och bitterheten.
Jag blev alldeles rörd Karin, av det du skrev. Tack. Du vet hur man räddar en dag, och jag förundras fortfarande ofta över hur jag, bara jag, lyckats träffa så många fantastiska människor i mitt liv. Utan dem (just dig som läser) vore jag något helt annat, kanske ingenting alls. Precis som du skrev handlar boken om Sörens och Yvonnes son. Det är en fantastisk bok på alla sätt. Fråga mig inte hur man kan förklara så mycket kärlek och smärta utan att bli självömkande. När jag vet det ska jag också skriva en bok. Det som förvånar mig är just det du skrev om bitterheten, just så har jag känt mig i flera dagar, veckor, kanske månader. Har jag känt efter?
En av mina största fiender kan vara bitterheten, kungen av negativa känslor, ändå på något vis så hamnar man där ibland. Har någon feber har man alltid varit värre och vill inte höra allt beklagande, fast man egentligen bara vill tycka synd om de som mår dåligt. Är det någon som inte trivs med sin situation fast de egentligen har det ganska bra (i alla fall i mina ögon) blir jag arg och besviken att man inte kan glädjas över det man faktiskt har samtidigt som jag själv går hem och gräver ner mig i "stackars mig". Har jag mycket att göra, blir jag stressad, orolig, otrevlig...odräglig. Men när någon annan agerar så mot mig blir jag bara arg. Återigen arg. Den negativa energin som cirkulerar gör så stor skada, och kanske börjar jag förstå vad fröken homeopat menar. Antagligen påverkas vi mer av detta också än vad vi förstår.
Materialistiskt nog har jag inte kännt mig bitter på ett tag. Jag fick mitt nya objektiv igår, men vill hoppas på att jag är på bra humör ändå. För inte är väl jag materialistisk? Gårdagkvällen gick av bara farten. Hade jag haft en mentalt låg dag hade jag legat och skruvat mig för magen är åt skogen, men igår hade jag energin att skita i det. Och det gjorde jag. Samtidigt som jag lagade mat, diskade, skrev mail till min handledare, planerade framtiden med Madde och gick ut med sopor tvättade jag fyra tvättmaskiner.
Idag är energin kvar. Jag har inte påverkats av den negativa sådana som jag mött under dagen, för om man tänker på det möter man den ganska ofta en helt vanlig dag. Det får mig att fundera över hur ofta jag skickar ut samma sak. Jag ser mig som ganska glad och positiv, ingen klippa, men inte bitter ändå är just vad jag får höra ibland. "Vad bitter du låter!" "Gud vad du är negativ!". Ibland försöker jag tro att det bara är min värdelösa sarkasm och ironi som inte går fram, men så inser jag att jag inte vill bli en sådan som inte märker att jag gräver ner mig. Så jag lovar. Jag ska bättra mig, genom att tänka på hur jag är i förhållande till hur jag egentligen vill vara. Kanske borde fler göra så någon gång ibland. Då blir det lättare.
En av mina största fiender kan vara bitterheten, kungen av negativa känslor, ändå på något vis så hamnar man där ibland. Har någon feber har man alltid varit värre och vill inte höra allt beklagande, fast man egentligen bara vill tycka synd om de som mår dåligt. Är det någon som inte trivs med sin situation fast de egentligen har det ganska bra (i alla fall i mina ögon) blir jag arg och besviken att man inte kan glädjas över det man faktiskt har samtidigt som jag själv går hem och gräver ner mig i "stackars mig". Har jag mycket att göra, blir jag stressad, orolig, otrevlig...odräglig. Men när någon annan agerar så mot mig blir jag bara arg. Återigen arg. Den negativa energin som cirkulerar gör så stor skada, och kanske börjar jag förstå vad fröken homeopat menar. Antagligen påverkas vi mer av detta också än vad vi förstår.
Materialistiskt nog har jag inte kännt mig bitter på ett tag. Jag fick mitt nya objektiv igår, men vill hoppas på att jag är på bra humör ändå. För inte är väl jag materialistisk? Gårdagkvällen gick av bara farten. Hade jag haft en mentalt låg dag hade jag legat och skruvat mig för magen är åt skogen, men igår hade jag energin att skita i det. Och det gjorde jag. Samtidigt som jag lagade mat, diskade, skrev mail till min handledare, planerade framtiden med Madde och gick ut med sopor tvättade jag fyra tvättmaskiner.
Idag är energin kvar. Jag har inte påverkats av den negativa sådana som jag mött under dagen, för om man tänker på det möter man den ganska ofta en helt vanlig dag. Det får mig att fundera över hur ofta jag skickar ut samma sak. Jag ser mig som ganska glad och positiv, ingen klippa, men inte bitter ändå är just vad jag får höra ibland. "Vad bitter du låter!" "Gud vad du är negativ!". Ibland försöker jag tro att det bara är min värdelösa sarkasm och ironi som inte går fram, men så inser jag att jag inte vill bli en sådan som inte märker att jag gräver ner mig. Så jag lovar. Jag ska bättra mig, genom att tänka på hur jag är i förhållande till hur jag egentligen vill vara. Kanske borde fler göra så någon gång ibland. Då blir det lättare.
Kommentarer
Trackback