Åsa

Det är så konstigt. Så underbart, härligt konstigt. Jag mår så himla bra, känner mig positiv, är full av energi, orkar saker och stressar inte upp mig över skola och annat som alltid måste göras. Jag mår bra och lever. Lever livet. Var det två och ett halvt år sedan sist? Är det min tur nu? Jag tar inget för givet och vet att detta kan vara tillfälligt. Tillfälligt men o så ljuvligt. Tänk om det kan få vara så här ett litet, litet tag till och att det kanske, kanske en dag kan vara mitt liv som är såhär igen. Så som jag är, vill vara. Kanske behöver jag inte gå och fundera över när det ska vända, oroa mig över hur nästa månad ska se ut. Kanske går en kronisk sjukdom att bota och då, då kära vänner. Är det jag som skriver klart den där boken jag någon gång lovat.

Ta hand om varandra och älska livet så som det är. Är det dåligt kanske det blir bättre, är det bra så är det underbart redan! <3